den berusade Eric

"Dubito, ergo cogito, ergo sum". René Descartes vida berömda ord. På ett plan håller jag nog med. Jag kan mena att vi (som i vi människor) finns på ett annat/eller annorlunda sätt än andra djur. Vi har tagit ett steg bort från naturen. Vi är nästan större än vad naturen kanske menade att vi skulle bli. Som biolog går det givetvis inte att påstå det.. vi är inget mer än naturen låtit oss bli. Vi är fortfarande begränsade av naturen och dess lagar, vad vi än gärna vill tro. Vi kan aldrig känna alla naturens gränser.
Men visst är det en monstruös skillnad på en människa och t.ex. en räv.. eller? Hur mycket 'biologi' delar vi egentligen? Säkert över 90% (över 95 troligen) av vår DNA är samma som en rävs. Så varför är vi så annorlunda? Kan vi här komma tillbaka till "cogito, ergo sum"? Men hur kan vi då vara så säkra på att räven inte 'tänker' och därför 'är'? Människan har åstadkommit saker och ting, saker vi kan ta på och se på. Vad vi vet har ingen räv byggt något större än sitt årliga gryt.. men kanske bygger räven vart år en empire state building i sitt huvud, men den saknar förmågan att göra slag i saken. När neuro-transmitorer blivit ett faktum kommer rävarna designa vära hem.. I like!
Men varför denna filosofiska diskution? Jag är givetvis drucken. Har druckit mig onykter (och mer där till) på det vida berömda, svenska ölet Sofiero (betona e:et). Träffat helsingborgare som alltid är sugna på en existens-betonad, filosofisk diskution. Nyligen upphämtad kunskap säger mig att människan inte är särskillt annorlunda mot en räv, åtmindstone inte cellulärt. Biologiskt är vi mycket lika.. så var börjar olikheterna? För olikheterna är fakta. Jag har fan ingen aning, och det har inte min skål med flingor heller. Vad? Slump? Människan hittade/gjorde något som inte räven (jag vet, jag har snöat in på räven här.. men jag gillar det. Vackert djur) gjorde? Kan det verkligen ha gått till så? Låter jag religiös nu? Vilket felaktigt intryck jag ger i så fall.. jag är ju en högst vetenskaplig varelse. Va snyggt jag kommer tillbaka till Descartes här.. "dubito, ergo cogito, ergo sum".. jag tvivlar, alltså tänker jag, alltså finns jag.. vad vore jag så om jag inte tvivlade?
Kanske är bäst att låta frågan hänga till ett nyktrare tillfälle..

Jag har blivit övertygad om att det varje dag tänks ut en ny skapelseteori. Varje dag är någon packad. Och varje gång någon är packad börjar någon tänka. Varje gång en packad tanke tänks uppfinns ett nytt universum med nya sorters människor.. kanske (troligen, om du frågar mig) diktades den första skapelseteorin av den första människan som var onykter. Men hej, vad vet jag? Vi är alla poeter när vi är druckna.

My love-nicotine
No 'comming down' from you

Enligt internationelt vedertagna FN-konventioner är natten ung. Enligt liknande konventioner är jag drucken, men det är givetvis irrelevant.