Jaha. Ännu en Midsommar är lagd till handlingarna..
Jag har spenderat helgen, med förspel, i Eskilstuna och Stockholm (läs: norrland). Hur mycket det än sved att lämna faderlandet under dess mest utmärkande högtid var det faktiskt en lyckad räd in i uppland.
Vi kom till E-tuna på onsdagen under den nobla föreställningen att överraska Emma (kusin) på hennes 18-årsdag. Vi gjorde så med hjälp av alla läckerheter ett kalas skall inhysa. Emma deklarerade på ett tidigt stadium att hon ämnade göra stan osäker samman med några vänner, jag och min bror svarade med att deklarera att vi ämnade göra dem sällskap. Alla detaljer undantagna.. bra afton. Och framför allt, en barriärbrytande afton. Min kusin blev, som traditionen bjuder, oredlig och krossade det som fanns kvar av tabu, psykiska spärrar och hämningar. Samtalsämnena vidrörde delikatesser så som hennes ex sexuella läggning (han är också god vän till Oscar, vilket innebar att även vi hade åsikter.. (han är givetvis gay!)) och huruvida kvinnors libidon i sanning är av samma magnitud som mäns.
Hela aftonen övervägde jag och min bror huruvida det är moraliskt försvarbart att stöta på sin kusins 18-åriga kompisar- beslut saknas. Oscar bestämde sig dock för att göra slag i saken när jag åkt till sthlm, vilket jag hyllar honom för. Så är han heller inte mer än nitton fyllda.. Han förklarar det hela med att Emmas pojkvän gjort bort sig under aftonen (?)(inget sex på månader?) och att han därför blev tvungen att sova hos X. Han lät henne förstå att soffan inte kunde komma på fråga, och hon vek sig under tyngden av hans argument(!).
Vidare till min helg i den knugliga huvudstaden.
Strax efter min ankomst kunde jag tillskansa mig vetskap om diverse företagshemligheter där mina goda vänner Thomas och Jakob arbetar. Jag har dock beslutat att hedra mitt NDA (Non Disclosure Agreement) och inte avslöja något av det jag sett eller hört. Synd att man inte ägnar sig åt industrispionage..
Midsommarafton. Jag tror jag hoppar över midosmmarafton.. inget direkt jättespännande att skriva om det. Jag blev dock stött på av en mycket underlig tjej. Först hånglade hon upp en tjej i vårt sällskap- efter att ha frågat mig om tjejen i fråga var flata. Sedan raggade hon upp mig också och efter att vi hånglat spenderade hon en relativt stor del av kvällen på att berätta för mig att hon ville lära känna mig, prata med mig och vakna bredvid mig imorgon. Det var jag dock inte alls sugen på, så jag var tvungen att neka henne.
Dagen efter midsommar, hemma hos Thomas, ögon beslöjade med bakfylla.
Monolog de Thomas:
*tittar trött ut genom fönstret på det fallande regnet* "Idag skulle man bara kvista över till Chokladfabriken (ett fik, tror jag) och sitta hela dagen med en stor kopp kaffe *säger han med en stor kopp kaffe i handen*. En riktig latte. Sitta och mysa hela dagen. Sen skulle man köpa med sig massor av choklad hem, klä av sig naken, klä sängen i PVC, lägga sig och chokladen i sängen och bara slicka den, av kroppsvärme, halvsmälta chokladen från sin egen kropp."
Snipp snapp snut. Så var sagan slut.
Monday, June 25, 2007
Wednesday, June 20, 2007
En dag på kontoret
Idag är ännu en dag på kontoret. Det en tråkig dag att sitta inne för det är ljuvligt väder utanför fönstret. Den prunkande grönskan hånflinar åt mig. Istället ägnar jag dagen åt att installera Windows XP på min linuxinstallation. Om det är nån som känner att detta kan ge lite spritt i pain-richen så kommer här en bild.
Personligen tycker jag det är rätt häftigt, men det ger mig ingen vidare tillfredsställning på ett plan djupare än Höje Å.
Eric skriver så lustiga saker, även om han strategiskt bortsett från sitt skvaller. Ska jag skvallra om honom? Nä, jag tycker om honom för mycket. Han gav ju faktiskt en liten hint om ni läser inlägget igen!
Herr Bekric, jag hoppas det går bra med passet. Vi ses i dimman på Roskilde!
Knus og klem!
Personligen tycker jag det är rätt häftigt, men det ger mig ingen vidare tillfredsställning på ett plan djupare än Höje Å.
Eric skriver så lustiga saker, även om han strategiskt bortsett från sitt skvaller. Ska jag skvallra om honom? Nä, jag tycker om honom för mycket. Han gav ju faktiskt en liten hint om ni läser inlägget igen!
Herr Bekric, jag hoppas det går bra med passet. Vi ses i dimman på Roskilde!
Knus og klem!
Tuesday, June 19, 2007
Med fokus på Rom(are?)
Ceterum censeo Lundinem esse delendam.
När jag nu blivit liknad vid den högt ärade Gaius Julius Ceasar kan kanske äntligen tiden vara mogen för mig att skaffa en divan, från vilken jag sedan kan regera över mina undersåtar. En divan har länge figurerat någonstans i mitt bakhuvud, och det är verkligen på tiden att den får en mer uttalad roll i min tillvaro.
Tänk bara vilka möjligheter som skulle öppna upp sig för mig. Intet jordiskt nöje skulle nekas mig i min kejserliga position. Druvor och andra läckerheter skulle kontstant ställas framför mig, de bästa viner skulle flöda i mitt sällskap. Kort och gott.. jag och de mina skulle leva i ständig lyx och överflöd.
De som känner att de vill smaka en del av den kakan som heter livet uppmanas att dra sitt strå till stacken (läs: strå till divanen). Inget skall nekas mina emirer, de som troget hjälpt till att anskaffa denna divan.
(donationer görs på: www.enhimmelskdivan.dk)
Festligheterna i Lund i helgen var av det bättre slag. Inom fem minuter hade jag fått en överdos av introduktioner. Den högst inavlade Kalmar nation var i sanning en plats av många nöjen. Jag fick äntligen träffa en så beryktad karaktär som Fredrik (tidigare hedrad här, i detta medium), vilket skänkte stor glädje.
Som av en ödets nyck slapp jag undan soffan på ettan, något jag är oändligt tacksam för. Denna ryktbara möbel sägs annars ha varit till tröst för mången trött festprisse. En annan gång kanske..
Jag var för övrigt hos passpolisen igår för rond II. Den första ronden förlorade jag nesligt. De skickade verkligen hem mig med svansen mellan benen. Slokörad och med gråten i halsen. Nya reglementen säger tydligen att passet inte längre kostar de sedvanliga 350kr.. (eller vad det nu kostade sist jag skaffade ett). De kräver nu i stället din eventuelt bättre hälft och din förstfödda son. Det är priset vi betalar för drömmen om en gränslös värld.
Det känns aningen oroväckande att ha skrivit på ett kontrakt rörande friheten av min framtida son. Men hey.. vad gör man inte? Jag måste ju åka till Malta, hur skulle jag kunna göra det utan pass.. han kommer nog förstå.
Andra ronden gick alltså i mitt tecken. Jag har besökt min lokala astrolog och enligt henne har jag ett pass någon gång nästa vecka, om bara stjärnornas positioner gynnar mig. Låter lovande.
Det har från vissa håll efterfrågats mera skvaller i detta medium. Jag är dock rädd att det skvaller jag för tillfället besitter är otroligt nödtorftigt. Bland det mer intressanta kanske jag kan nämna att en god vän till mig, bosatt i stockholm, (vilken jag träffat nu i dagarna) nyligen blivit antastad av trenne skäggiga karlar inne på en klubb vilka tykte att han såg ut som Ola Salo. Han nekade dem, i kraftiga ordalag, tillträde till hans anlete. Men hans klagan hörsammades ej, och de fortskred med sin skäggiga mun-mot-mun-metod.
Annars måste jag nog säga att jag själv står för en viss andel av skvaller-uppkomsten för tillfället. Vilket jag dock själv vägrar redogöra för.
Jag har fått in rapporter om att HBG haft finbesök idag. En hel bilslast full av Norrlänningar (läs: uppsalabor och stockholmsbor) har idag, vid elva-tiden, passerat genom staden endast för att fortskrida till motorvägen och nordligare trakter. De hade också fräckheten att fråga varför de inte kunde skåda min skepnad längs motorvägen. Upplänningarna måste tro att vi bor i kåkstäder längs vägarna här i Europa. Konstiga kufar det där. Nåja.. vad gör man? Det verkar allt för jobbigt att upplysa de där norrmännen om hur vi faktiskt lever våra liv här mot kontinenten.
Nog med babbel för en dag (troligen nog för tio)..
ps. för relaterad läsning: www.skitsnack.nu ds.
När jag nu blivit liknad vid den högt ärade Gaius Julius Ceasar kan kanske äntligen tiden vara mogen för mig att skaffa en divan, från vilken jag sedan kan regera över mina undersåtar. En divan har länge figurerat någonstans i mitt bakhuvud, och det är verkligen på tiden att den får en mer uttalad roll i min tillvaro.
Tänk bara vilka möjligheter som skulle öppna upp sig för mig. Intet jordiskt nöje skulle nekas mig i min kejserliga position. Druvor och andra läckerheter skulle kontstant ställas framför mig, de bästa viner skulle flöda i mitt sällskap. Kort och gott.. jag och de mina skulle leva i ständig lyx och överflöd.
De som känner att de vill smaka en del av den kakan som heter livet uppmanas att dra sitt strå till stacken (läs: strå till divanen). Inget skall nekas mina emirer, de som troget hjälpt till att anskaffa denna divan.
(donationer görs på: www.enhimmelskdivan.dk)
Festligheterna i Lund i helgen var av det bättre slag. Inom fem minuter hade jag fått en överdos av introduktioner. Den högst inavlade Kalmar nation var i sanning en plats av många nöjen. Jag fick äntligen träffa en så beryktad karaktär som Fredrik (tidigare hedrad här, i detta medium), vilket skänkte stor glädje.
Som av en ödets nyck slapp jag undan soffan på ettan, något jag är oändligt tacksam för. Denna ryktbara möbel sägs annars ha varit till tröst för mången trött festprisse. En annan gång kanske..
Jag var för övrigt hos passpolisen igår för rond II. Den första ronden förlorade jag nesligt. De skickade verkligen hem mig med svansen mellan benen. Slokörad och med gråten i halsen. Nya reglementen säger tydligen att passet inte längre kostar de sedvanliga 350kr.. (eller vad det nu kostade sist jag skaffade ett). De kräver nu i stället din eventuelt bättre hälft och din förstfödda son. Det är priset vi betalar för drömmen om en gränslös värld.
Det känns aningen oroväckande att ha skrivit på ett kontrakt rörande friheten av min framtida son. Men hey.. vad gör man inte? Jag måste ju åka till Malta, hur skulle jag kunna göra det utan pass.. han kommer nog förstå.
Andra ronden gick alltså i mitt tecken. Jag har besökt min lokala astrolog och enligt henne har jag ett pass någon gång nästa vecka, om bara stjärnornas positioner gynnar mig. Låter lovande.
Det har från vissa håll efterfrågats mera skvaller i detta medium. Jag är dock rädd att det skvaller jag för tillfället besitter är otroligt nödtorftigt. Bland det mer intressanta kanske jag kan nämna att en god vän till mig, bosatt i stockholm, (vilken jag träffat nu i dagarna) nyligen blivit antastad av trenne skäggiga karlar inne på en klubb vilka tykte att han såg ut som Ola Salo. Han nekade dem, i kraftiga ordalag, tillträde till hans anlete. Men hans klagan hörsammades ej, och de fortskred med sin skäggiga mun-mot-mun-metod.
Annars måste jag nog säga att jag själv står för en viss andel av skvaller-uppkomsten för tillfället. Vilket jag dock själv vägrar redogöra för.
Jag har fått in rapporter om att HBG haft finbesök idag. En hel bilslast full av Norrlänningar (läs: uppsalabor och stockholmsbor) har idag, vid elva-tiden, passerat genom staden endast för att fortskrida till motorvägen och nordligare trakter. De hade också fräckheten att fråga varför de inte kunde skåda min skepnad längs motorvägen. Upplänningarna måste tro att vi bor i kåkstäder längs vägarna här i Europa. Konstiga kufar det där. Nåja.. vad gör man? Det verkar allt för jobbigt att upplysa de där norrmännen om hur vi faktiskt lever våra liv här mot kontinenten.
Nog med babbel för en dag (troligen nog för tio)..
ps. för relaterad läsning: www.skitsnack.nu ds.
Monday, June 18, 2007
Tuesday, June 12, 2007
En skriftlig pest!
Tänk om tentan varit som man förväntant. I svårighetsgrad alltså. Då hade man inte kännt sig lite rövknullad nu i efterhand. Lite som att förvänta sig en liten asiat och få Mandingo. En inte alltför bekväm överraskning alltså.
Detta var den korta historien, och den är inte särskilt rolig. Roligare var det igår när vi spelade volleyboll ute hos Jenny. Arvid och Staffan var väldigt ghetto när de representerade HCÖ-kollegiet.
Nu är det bara en examen kvar, och den är nästan gratis. Sen är det hem till svealand som gäller och det kommer bli såååå nice!
Detta var den korta historien, och den är inte särskilt rolig. Roligare var det igår när vi spelade volleyboll ute hos Jenny. Arvid och Staffan var väldigt ghetto när de representerade HCÖ-kollegiet.
Nu är det bara en examen kvar, och den är nästan gratis. Sen är det hem till svealand som gäller och det kommer bli såååå nice!
Monday, June 11, 2007
Akut beredskap: The complete story
På begäran från en av våra trogna läsare skall jag nedan förklara historien bakom inlägget "Akut Beredskap here I come".
Allt började i fredags, en varm vår/sommardag, på Odenses Universitetshospital (OUH). Jag, er älskade skribent, satt och studerade tillsammans med Eric, er andra älskade skribent, och Jenny. Detta var dagen då vi skulle få reda på vilken dag och tid vi skulle göra vår praktiska examen i Akut Beredskap. Alternativen var onsdag och fredag och onsdag skulle vara den dag som vore bäst för mig eftersom min kära syster skulle ta studenten på torsdagen mellan dessa dagar. En examen på onsdag skulle innebära att jag i lugn och ro skulle kunna åka hem torsdag morgon och stanna i Lund resten av sommmaren. Examen på fredag skulle innebära resa till lund på onsdag kväll, en halvt nervös och helt stressad jag på min systers student och slutligen en tågresa tillbaka på torsdag kväll. Jag föredrog helt enkelt onsdag.
Då listorna kom upp letade jag febrilt efter mitt namn under "onsdag" men kunde inte hitta det. "Helsike!" tänkte jag, och letade moloket igenom listan för fredagsexamen. Men vafalls! Ej heller här kunde jag finna mitt namn. Jag sökte igenom de båda listorna igen och drog slutsatsen att jag helt enkelt inte fanns med. I halvpanik loggade jag då in på Universitetets datorsystem och till min förfäran så fanns examen ej heller med under "Mina anmälda examen". Piss och pest tänkte jag då, och cyklade i ilfart till den enda kvinna som skulle kunna hjälpa mig, Rigmor Jepsen, studiesekreterare. Tilläggas skall att det är ca. 6km från OUH till Uni.
Jag kom fram till Uni en kvart senare, svettig som en apa som nyss jagats genom djungeln av ett rovlystet och svultet lejon, och knackade på hos Rigmor. "Hej!" pustade jag fram. "Hej." svarade Rigmor. Hon såg oron i mina ögon när jag frågade vad som hade skett med examen. Hon öppnade en stor pärm och tog fram en lista på anmälningar, och visst var jag med där. "Konstigt." sa hon. Att jag var anmäld på hennes lista men inte på de slutgiltiga listorna gjorde att saken var bortom hennes förmåga att ordna upp, så hon gav mig numret till någon som kunde. Yvonne. Yvonne svarade inte på sin telefon, hon hade gått för dagen (klockan var knappt 15.00, men på fredagar verkar det vara helt okej för danskar att sluta några timmar tidigare). Jag fick numret till Jane. Jane svarade.
På min nu långsamt fallande hjärtfrekvens pustade jag på danska fram mitt problem. Hon letade upp mig i sin databas och såg att examen hade blivit "Annullered", dvs. "Anullerad", för er som inte kan danska. Detta tyckte både hon och jag var märkligt eftersom studenter inte kan annulera examen, utan endast avanmäla sig, vilket jag var väldigt säker på att jag inte hade gjort. Jane tyckte det var mycket märkligt men lugnade mig med orden "Det är nog ingen fara, jag ska prata med Yvonne på måndag". Hon bad mig att ändå skicka ett mail till Yvonne och förklara situationen, vilket jag gjorde.
Något lättad cyklade jag tillbaka till OUH för att återuppta tentapluggandet med Jenny och Eric, avrundade dagen med ett träningspass på gymmet och sedan en 8-9km cykeltur hem. Senare på aftonen begav jag och Eric oss till Universitetet igen för att mikroskopera, men det är en annan historia.
"Akut beredskap here I come" handlar alltså om att jag fick besked från Yvonne att hon hade ordnat allt, det var tydligen de som gjort fel, och att jag skulle få gå upp till examen - på onsdagen - som det från början var menat. Detta gjorde mig lättad, så jag var tvungen att dela med mig till alla er som läser detta. Jag tänkte dock inte på att jag inte sagt att det var problem från första början, vilket en läsare påpekade för mig, varpå jag skrev detta inlägg.
Hoppas det klarar ut ett och annat, jag ber hemskt mycket om ursäkt för eventuella komplikationer och personskador som kan ha uppstått på grund av mitt misstag.
Nu ska jag äta.
Allt började i fredags, en varm vår/sommardag, på Odenses Universitetshospital (OUH). Jag, er älskade skribent, satt och studerade tillsammans med Eric, er andra älskade skribent, och Jenny. Detta var dagen då vi skulle få reda på vilken dag och tid vi skulle göra vår praktiska examen i Akut Beredskap. Alternativen var onsdag och fredag och onsdag skulle vara den dag som vore bäst för mig eftersom min kära syster skulle ta studenten på torsdagen mellan dessa dagar. En examen på onsdag skulle innebära att jag i lugn och ro skulle kunna åka hem torsdag morgon och stanna i Lund resten av sommmaren. Examen på fredag skulle innebära resa till lund på onsdag kväll, en halvt nervös och helt stressad jag på min systers student och slutligen en tågresa tillbaka på torsdag kväll. Jag föredrog helt enkelt onsdag.
Då listorna kom upp letade jag febrilt efter mitt namn under "onsdag" men kunde inte hitta det. "Helsike!" tänkte jag, och letade moloket igenom listan för fredagsexamen. Men vafalls! Ej heller här kunde jag finna mitt namn. Jag sökte igenom de båda listorna igen och drog slutsatsen att jag helt enkelt inte fanns med. I halvpanik loggade jag då in på Universitetets datorsystem och till min förfäran så fanns examen ej heller med under "Mina anmälda examen". Piss och pest tänkte jag då, och cyklade i ilfart till den enda kvinna som skulle kunna hjälpa mig, Rigmor Jepsen, studiesekreterare. Tilläggas skall att det är ca. 6km från OUH till Uni.
Jag kom fram till Uni en kvart senare, svettig som en apa som nyss jagats genom djungeln av ett rovlystet och svultet lejon, och knackade på hos Rigmor. "Hej!" pustade jag fram. "Hej." svarade Rigmor. Hon såg oron i mina ögon när jag frågade vad som hade skett med examen. Hon öppnade en stor pärm och tog fram en lista på anmälningar, och visst var jag med där. "Konstigt." sa hon. Att jag var anmäld på hennes lista men inte på de slutgiltiga listorna gjorde att saken var bortom hennes förmåga att ordna upp, så hon gav mig numret till någon som kunde. Yvonne. Yvonne svarade inte på sin telefon, hon hade gått för dagen (klockan var knappt 15.00, men på fredagar verkar det vara helt okej för danskar att sluta några timmar tidigare). Jag fick numret till Jane. Jane svarade.
På min nu långsamt fallande hjärtfrekvens pustade jag på danska fram mitt problem. Hon letade upp mig i sin databas och såg att examen hade blivit "Annullered", dvs. "Anullerad", för er som inte kan danska. Detta tyckte både hon och jag var märkligt eftersom studenter inte kan annulera examen, utan endast avanmäla sig, vilket jag var väldigt säker på att jag inte hade gjort. Jane tyckte det var mycket märkligt men lugnade mig med orden "Det är nog ingen fara, jag ska prata med Yvonne på måndag". Hon bad mig att ändå skicka ett mail till Yvonne och förklara situationen, vilket jag gjorde.
Något lättad cyklade jag tillbaka till OUH för att återuppta tentapluggandet med Jenny och Eric, avrundade dagen med ett träningspass på gymmet och sedan en 8-9km cykeltur hem. Senare på aftonen begav jag och Eric oss till Universitetet igen för att mikroskopera, men det är en annan historia.
"Akut beredskap here I come" handlar alltså om att jag fick besked från Yvonne att hon hade ordnat allt, det var tydligen de som gjort fel, och att jag skulle få gå upp till examen - på onsdagen - som det från början var menat. Detta gjorde mig lättad, så jag var tvungen att dela med mig till alla er som läser detta. Jag tänkte dock inte på att jag inte sagt att det var problem från första början, vilket en läsare påpekade för mig, varpå jag skrev detta inlägg.
Hoppas det klarar ut ett och annat, jag ber hemskt mycket om ursäkt för eventuella komplikationer och personskador som kan ha uppstått på grund av mitt misstag.
Nu ska jag äta.
Akut beredskap here I come!
Utdrag från mail:
"Jeg kan ikke sige dig hvad der er sket, jeg kan se at du er blevet annulleret d. 21/2, som studerende kan man ikke selv annullere en eksamen, I kan kun afmelde den. Jeg har ingen papirer på at du ønsker at annullere denne eksamen. Så jeg går udfra der er sket en fejl. Dette beklager jeg selvfølgelig. Jeg kan se du har været tilmeldt undervisningen på hold D. Jeg har givet Rigmor besked om, at det er OK, du går til eksamen."
Win.
Detta innebär framförallt följande:
Alexandra, min älskade syster! Jag kommer på din student och festar med dig in i det sista!
Fan va bra allt blev nu! Nu ska jag börja förbereda mig mentalt på spot-eksamen!
Tänk på detta: Morfin och "mår fint" låter väldigt lika... coincidence?
"Jeg kan ikke sige dig hvad der er sket, jeg kan se at du er blevet annulleret d. 21/2, som studerende kan man ikke selv annullere en eksamen, I kan kun afmelde den. Jeg har ingen papirer på at du ønsker at annullere denne eksamen. Så jeg går udfra der er sket en fejl. Dette beklager jeg selvfølgelig. Jeg kan se du har været tilmeldt undervisningen på hold D. Jeg har givet Rigmor besked om, at det er OK, du går til eksamen."
Win.
Detta innebär framförallt följande:
Alexandra, min älskade syster! Jag kommer på din student och festar med dig in i det sista!
Fan va bra allt blev nu! Nu ska jag börja förbereda mig mentalt på spot-eksamen!
Tänk på detta: Morfin och "mår fint" låter väldigt lika... coincidence?
Sunday, June 10, 2007
Midnattsbrosk.
"Du har ju inte makeat poopie."
"Nä, men jag har makeat en luft-poopie."
Man vet att man har mikroskoperat för länge då man anser att kvinnan på TV har en retikulär skrud på sig.
Sir Bekric's start på dagen: Jobbigt ljud från sidan av min säng.. Kvinntyg min övertygar mig om att jag ska hedra det avtalet jag gjort dagen innan. Nämligen mikroskopi, kl. 07.15. En avocado, två morötter och några tomater senare sitter jag, kvinntyget och min trofaste granne, Sir Rehn, på våra stolta springare på väg till fiendens fånghålor (läs: U12). Halv åtta angör vi U12, endast för att finna den näst intill barrikaderad av ivriga, morgonsvettiga studenter, frodandes i en 30 graders dimma. (läs: ideella förhållanden för proliferation, uppskattad delningstid av medel-student: ca. 1h).
Säkra källor (fångnummer: jejon07) antyder att ensamhet endast kan uppnås vid högst okristliga tider på dygnet, såsom 05.20.
Vi lämnar galgbacken runt 11-tiden och dagen fortskrider. Ett antal mer eller mindre händelselösa timmar passerar innehållandes, mat, läsning (i svettig sol), mat, film och kaffe och öl och nachos.
Äventyret påbörjas. Åter på väg till Uni.. denna gång visar uret 00.31 och vi rider i skydd av mörkret. Våra hopp om en rofyld, sval och tom mikroskopisal grusas redan när vi rider in våra springare i stallet där doften ligger tung av häst. (läs: ett antal cyklar stodo parkerade)
I trappan upp hörds avgrundsvrål från spelborden, vilket antyder att vår dröm om en tom U12 kvävts i sin linda. Väl uppe i U12 finner vi febril aktivitet. En kuf har suttit i 17 timmar. Vi erbjuder oss att betala borgen för honom, men han skakar modfält på huvudet och under hans tunga ögonlock rullar ögonen uttryckslöst. 'Måste kika i mikroskopet'- pressar han fram mellan spända käkar. Vi lämnar honom åt hans öde och slår oss ner på en tom plats. Pandoras boxar ligger redan och väntar på oss, 30.000 silvermynt stycket- det finns ett pris på lycka.
Fängelsehålan vid ankomst.
Raska och glada i hågen sätter vi igång, men det dröjer inte länge förrän den ännu påtagliga svettstanken och olidliga värmen tar ut sin rätt och trycker ner våra stolta ryggar ytterligare över mikroskopen. Soluret (månuret?) börjar närma sig 02.00 och vi kommer till en insikt; en man kan endast uthärda en viss mängd syrebrist oavsett hur nobelt hans uppdrag än är, så det bar iväg mot fotbollen för en hurtig duell och inköp av sockerhaltiga entiteter (läs: en Snickers och en Twix för 13:- (nr. 22 i automaten)). Med nyfunnen energi återvände vi till dödens grotta för ytterligare en timme eller två av mental och visuell tortyr. En timme eller två blev till en och klockan 03.04 kastades den sudor-rika handduken in och vi återvände genom gryningsdimman, över fälten och bortom golfbanan till vår allierade fästning Glanshatten där våra ståndaktiga vakter (läs: dräggiga danskar) fortfarande satt på sin post.
Väl i säkerhet från ondskans lakejer påbörjade vi denna redogörelse av de 21 timmar som passerat sedan den tidiga morgonen då vi abrupt väckts av de digitala tupparna som gol 06.30.
Var hälsad säng.
Sir Bekric i full galopp
"Nä, men jag har makeat en luft-poopie."
Man vet att man har mikroskoperat för länge då man anser att kvinnan på TV har en retikulär skrud på sig.
Sir Bekric's start på dagen: Jobbigt ljud från sidan av min säng.. Kvinntyg min övertygar mig om att jag ska hedra det avtalet jag gjort dagen innan. Nämligen mikroskopi, kl. 07.15. En avocado, två morötter och några tomater senare sitter jag, kvinntyget och min trofaste granne, Sir Rehn, på våra stolta springare på väg till fiendens fånghålor (läs: U12). Halv åtta angör vi U12, endast för att finna den näst intill barrikaderad av ivriga, morgonsvettiga studenter, frodandes i en 30 graders dimma. (läs: ideella förhållanden för proliferation, uppskattad delningstid av medel-student: ca. 1h).
Säkra källor (fångnummer: jejon07) antyder att ensamhet endast kan uppnås vid högst okristliga tider på dygnet, såsom 05.20.
Vi lämnar galgbacken runt 11-tiden och dagen fortskrider. Ett antal mer eller mindre händelselösa timmar passerar innehållandes, mat, läsning (i svettig sol), mat, film och kaffe och öl och nachos.
Äventyret påbörjas. Åter på väg till Uni.. denna gång visar uret 00.31 och vi rider i skydd av mörkret. Våra hopp om en rofyld, sval och tom mikroskopisal grusas redan när vi rider in våra springare i stallet där doften ligger tung av häst. (läs: ett antal cyklar stodo parkerade)
I trappan upp hörds avgrundsvrål från spelborden, vilket antyder att vår dröm om en tom U12 kvävts i sin linda. Väl uppe i U12 finner vi febril aktivitet. En kuf har suttit i 17 timmar. Vi erbjuder oss att betala borgen för honom, men han skakar modfält på huvudet och under hans tunga ögonlock rullar ögonen uttryckslöst. 'Måste kika i mikroskopet'- pressar han fram mellan spända käkar. Vi lämnar honom åt hans öde och slår oss ner på en tom plats. Pandoras boxar ligger redan och väntar på oss, 30.000 silvermynt stycket- det finns ett pris på lycka.
Raska och glada i hågen sätter vi igång, men det dröjer inte länge förrän den ännu påtagliga svettstanken och olidliga värmen tar ut sin rätt och trycker ner våra stolta ryggar ytterligare över mikroskopen. Soluret (månuret?) börjar närma sig 02.00 och vi kommer till en insikt; en man kan endast uthärda en viss mängd syrebrist oavsett hur nobelt hans uppdrag än är, så det bar iväg mot fotbollen för en hurtig duell och inköp av sockerhaltiga entiteter (läs: en Snickers och en Twix för 13:- (nr. 22 i automaten)). Med nyfunnen energi återvände vi till dödens grotta för ytterligare en timme eller två av mental och visuell tortyr. En timme eller två blev till en och klockan 03.04 kastades den sudor-rika handduken in och vi återvände genom gryningsdimman, över fälten och bortom golfbanan till vår allierade fästning Glanshatten där våra ståndaktiga vakter (läs: dräggiga danskar) fortfarande satt på sin post.
Väl i säkerhet från ondskans lakejer påbörjade vi denna redogörelse av de 21 timmar som passerat sedan den tidiga morgonen då vi abrupt väckts av de digitala tupparna som gol 06.30.
Var hälsad säng.
Saturday, June 9, 2007
Kvällens planer:
Efter en dag av mikroskopi med start kl. 07.30 följt av plugg i solen på eftermiddagen och en god middag på kvällen börjar det bli dags att knyta sig. Om man är mes! Nu ska vi se Indiana Jones och dricka kaffe.. sen ska vi till Uni och mikroskopera mera.
Fortsättning följer...
Fortsättning följer...
Wednesday, June 6, 2007
Danmark är ändå rätt bra
Matchen visas på TV2 SPORT. Win! Dom är tydligen inte så retarderade som man kunde tro. Heja Sverige!
Dagarna går...
Så sitter man här igen och försöker studera, liksom man har gjort större delen av dagen hittills och större delen av veckan över huvud taget. Hur mycket kan man trycka in i skallen? Det är frågan.
Ikväll tänkte jag att man kunde slappna av med lite fotboll och choklad, Sverige spelar ju mot Island. Sen upptäckte jag att man bor i det teknologiskt retarderade landet Danmark som ju inte visar Sverige - Island alls. Istället visar de någon match med Danmark (logiskt) och Estland - England (inte logiskt). Vad detta faktum har med deras teknologiska utveckling att göra tänker jag inte fördjupa mig i, det är nog mest hat jag känner. Tänkte lyssna på matchen istället, men fotboll gör sig inte alls bra på radio. Dock satte jag igång sr.se lagom till att Allbäck sparkar in 1-0. Tack för den Allbäck.
I övrigt har jag lekt doktor idag och opererat en högriskoperation på min kära vän Jenny. Hon kunde dött, eller iallafall blivit förgiftad. Hon hade en fästing, och satan vad den satt hårt där nere på foten. Som tur var har jag inte klippt naglarna på ett tag, så de fungerade som pincett. Fästingen släppte och alla levde lyckliga i resten av deras dagar, utom möjligtvis fästingen som jag förhoppningsvis hoppade ihjäl... är inte helt säker på vart han tog vägen så jag hoppade lite sporadiskt på golvet.
Buccopharyngealmembran. Vackert ord.
Nu ska Eric snart iväg och hygga sig hos Madeleine med en flaska vin. Jag är bjuden men har ingen lust, är helt sanslöst trött. Kommer antagligen somna inom en timme. Konstigt det där med sömn; får man inte nog så blir man trött, får man för mycket så blir man också trött. Inte ens när man fått de 8 timmar som doktorn rekommenderar känner man sig på topp. Jag kanske lider av någon sorts kronisk trötthet, Mira brukar påpeka detta då jag vid 22-tiden börjar gäspa och peka mot sängen. Hon är en nattmänniska. Jag är en trött människa. En trött människa som ska försöka pressa ut sin sista energi och ta in några viktiga sidor om muslkers och nervcellers histologi innan han ska sova.
Gonatt
Ikväll tänkte jag att man kunde slappna av med lite fotboll och choklad, Sverige spelar ju mot Island. Sen upptäckte jag att man bor i det teknologiskt retarderade landet Danmark som ju inte visar Sverige - Island alls. Istället visar de någon match med Danmark (logiskt) och Estland - England (inte logiskt). Vad detta faktum har med deras teknologiska utveckling att göra tänker jag inte fördjupa mig i, det är nog mest hat jag känner. Tänkte lyssna på matchen istället, men fotboll gör sig inte alls bra på radio. Dock satte jag igång sr.se lagom till att Allbäck sparkar in 1-0. Tack för den Allbäck.
I övrigt har jag lekt doktor idag och opererat en högriskoperation på min kära vän Jenny. Hon kunde dött, eller iallafall blivit förgiftad. Hon hade en fästing, och satan vad den satt hårt där nere på foten. Som tur var har jag inte klippt naglarna på ett tag, så de fungerade som pincett. Fästingen släppte och alla levde lyckliga i resten av deras dagar, utom möjligtvis fästingen som jag förhoppningsvis hoppade ihjäl... är inte helt säker på vart han tog vägen så jag hoppade lite sporadiskt på golvet.
Buccopharyngealmembran. Vackert ord.
Nu ska Eric snart iväg och hygga sig hos Madeleine med en flaska vin. Jag är bjuden men har ingen lust, är helt sanslöst trött. Kommer antagligen somna inom en timme. Konstigt det där med sömn; får man inte nog så blir man trött, får man för mycket så blir man också trött. Inte ens när man fått de 8 timmar som doktorn rekommenderar känner man sig på topp. Jag kanske lider av någon sorts kronisk trötthet, Mira brukar påpeka detta då jag vid 22-tiden börjar gäspa och peka mot sängen. Hon är en nattmänniska. Jag är en trött människa. En trött människa som ska försöka pressa ut sin sista energi och ta in några viktiga sidor om muslkers och nervcellers histologi innan han ska sova.
Gonatt
Sunday, June 3, 2007
Tänkare
Jag sitter i mina föräldrars hus i HBG för tillfället..
Det bor en dansk i Sverige- han borde skjutas.
Jag såg en dokumentär igår. En som min goda vän Thomas Hesslow- stolt Helsingborgare- varit med och skrivit, regisserat, filmat och klippt. Den handlade om scandinaviska pappersmasseföretag i Brasilien och deras brott och skandaler. Jag ska inte gå närmare in på vad det handlar om specifikt..
Jag vill bara, i detta medium, hylla Thomas för hans engagemang. Det är klart inspirerande att se någon faktiskt göra något åt allt som pågår i denna vår värld. Det är härligt att se någon som vet vad han tycker och vill förändra världen. Lite cheesy, kanske, att "vilja förändra världen". Men jag tycker det är berömvärt. Jag menar, själv är jag bara cynisk. Jag är ju ganska övertygad om människans korrupthet, att den är djupt rotad. Att den godhet som existerar i världen drunknar i maktbegär och girighet. Att vi saknar förmåga att se bortom våra egna patetiska bekymmer. Jag är av den hemska åsikten att det inte finns en svensk som skulle ge upp sin TV-soffa och sin chipsskål för att höjja knytnäven till skyarna och be etablissemanget dra åt helvete. Fullständigt uddlöst..
Därför är det härligt att se någon som håller fast i sina ideal och lever efter dem. Inte bara pratar, som alla vi andra.
Man ska drömma, man ska vilja..
Krossa spärren mellan tanke och handling!
Thomas, den här är till dig och de dina!
Det bor en dansk i Sverige- han borde skjutas.
Jag såg en dokumentär igår. En som min goda vän Thomas Hesslow- stolt Helsingborgare- varit med och skrivit, regisserat, filmat och klippt. Den handlade om scandinaviska pappersmasseföretag i Brasilien och deras brott och skandaler. Jag ska inte gå närmare in på vad det handlar om specifikt..
Jag vill bara, i detta medium, hylla Thomas för hans engagemang. Det är klart inspirerande att se någon faktiskt göra något åt allt som pågår i denna vår värld. Det är härligt att se någon som vet vad han tycker och vill förändra världen. Lite cheesy, kanske, att "vilja förändra världen". Men jag tycker det är berömvärt. Jag menar, själv är jag bara cynisk. Jag är ju ganska övertygad om människans korrupthet, att den är djupt rotad. Att den godhet som existerar i världen drunknar i maktbegär och girighet. Att vi saknar förmåga att se bortom våra egna patetiska bekymmer. Jag är av den hemska åsikten att det inte finns en svensk som skulle ge upp sin TV-soffa och sin chipsskål för att höjja knytnäven till skyarna och be etablissemanget dra åt helvete. Fullständigt uddlöst..
Därför är det härligt att se någon som håller fast i sina ideal och lever efter dem. Inte bara pratar, som alla vi andra.
Man ska drömma, man ska vilja..
Krossa spärren mellan tanke och handling!
Thomas, den här är till dig och de dina!
Subscribe to:
Posts (Atom)
