Det svenska rikskilogrammet

Våra högt vördade SI-enheter är ingenting annat än bluff och båg. Någon gång för inte allt för länge sedan (minst hundra, men inte tusen år sedan) tycks någon ha kommit på att man borde standardisera olika typer av mått. Men i stället för att välja ett befintliga mått tänkte man att det var mycket mer logiskt att hitta på helt nya. Grammet till exempel definierades ursprungligen som vikten på den mängd vatten (4 grader C) som rymdes i en kub med sidmått 1/100m (efter den heliga enmetersstaven i Paris, givetvis). Men sedermera lät man konstruera det allsmäktiga kilogramsägget och dess kusiner. Själve själve residerar i sin bunker i Paris och dess kusiner finns lite här och var, en av dem har t.ex. tagit sig namnet 'svenska rikskilogrammet' och styr den här delen av världen från sitt säte i Borås.

Hur som helst är man nu tydligen bekymrade eftersom det visat sig att det allsmäktiga parisiska kilogrammet och dess kusiner uppvisar variationer i vikt på helt upp till 50 miljarddelar av ett kg. Därför har man beslutat att avsätta det allsmäktiga kilogramägget och i stället definiera det nya kilogrammet efter en naturkonstant- jmfr metern vars metallstav ersatts med ett slags ljusårsbråk med ljusåret i täljaren och något stort tal är i nämnaren (jättepraktiskt eftersom envar jeppe med en laser kan mäta sig en 'äkta' meter hemma i garaget eller i sin källare eller var det nu är man leker forskare.

Vad jag inte riktigt förstår är varför man inte i stället definierar grammet, som ju torde vara den riktiga Si-enheten, no? Man är tydligen sugna på att döpa om kilogrammet eftersom t.ex. ett milligram ju är en miljondels kg och inte en tusendels. Så därför gör vi som logiskt är och döper om 'kilot' i stället för att inse att det är smartare att utgå från grammet- och därmed lösa hela tramset med prefixen och allt annat tjafs.

Nåja.. bara lite helt meningslöst nonsens så här på morgonkvisten. Nu ska jag pimpla kaffe och toppa med ett glas samarin!

Puss och hej, leverpastej.

Förnekelse

Varför är vi odödliga? Varför kommer inga sjukdomar drabba oss? Vem giter gå runt och oroa sig för alla möjliga upptänkliga cancerformer, syndrom, infarkter eller ens mindre krämpor och sjukdomar?

Jag är nog hellre odödlig..

Nya upplevelser

Yo!

Uppkopplingen är sjukt långsam och jag är arg på den, men det är väl att vänta på en strand. Nåja... lite snapp recap av de senste dagarna:

Vi hyrde ett gäng mopeder och åkte tillsammans med Fabian (som driver asien.se) på en tur för att se ett tempel, ett fort, ett halvbyggt hotel som var övergivet och uppslukat av djungeln (tänk Jumanji) och två nästan helt isolerade stränder. Mycket coolt. Jag körde moppe... har aldrig kört för.. men det gick bra. Vänstertrafiken och tutandet var lite förvirrande, men det gick fint efter ett tag.

Jag har inte fått diarré ännu. Yay me.

Out.

Åh goa Goa!

Framme i Goa. Första intryck: varmt, lugnt, skönt, soft, glassigt, mysigt, sandigt. Till skillnad från storstädernas stressiga biltrafik och allmänt pulserande tempo är Goa en välkommen avslappning! Nu är det för varmt för att vara i solen så jag beslöt mig för att försöka trycka ur mig ett par vettiga meningar. Vet inte hur långt jag kommer eftersom ACn här inne inte funkar och dehydrering är ett stundande faktum.

Tågresan till Bangalore gick iallafall utan problem och tåget var klart finare än mina fördomar låtit mig inbilla mig. Toaletten var dock öppen ner till spåret, vilket förklarar den påtagliga urindoften på stationen. Av detta lär vi oss att inte gå på toa när tåget står stilla.

Brölloppet var en stor succé med många färger på både kläder och människor, tre dagar med ceremonier av alla de slag och traditioner (Miras pappa hög bananträd för att bevisa viriliteten i deras stam), en massa dans och även en öppen bar. Nice. Det var en överväldigande upplevelse och jag är väldigt glad att jag offrat de tre veckornas modul 9 läsning för att vara här :)

Ännu en lång tågresa och en kringelikrokig taxiresa senare ankom vi till Palolem i Goa där vi ska spendera merparten av vår resterande tid i Indien. Vi bor i princip PÅ stranden i någon sorts temporärt uppsatt bambuhydda som dom tydligen river ner och sätter upp varje säsong pga. monsuner och skit. Några snabba steg på morgonen genom restaurangen tar oss direkt ner i sanden och sedan till vattnet som är nånstans mellan 20 och 25 grader varmt. Sol och bad är nice, finns väl inte mycket att säga om det. Imorgon ska vi besöka nån sorts Silent Disco där alla dansar omkring med hörlurar, tydligen tystnadslag i Goa efter kl. 23. Stället påminner om det där tältet som fanns på Roskilde nåt år. Ska bli skoj!

Nu börjar den värsta värmen lägga sig, så jag ska smörja in mig och bege mig till havet. Bilder kommer senare, vi har en snubbe med systemkamera med så några borde bli bra.

Hoppas alla har det bra där hemma i regnrusket! Saknar er alla!

Över och ut!

PS. Eric: Tärningsboken var väldigt intressant. En tvåa sa till mig att skriva detta inlägget.

"Ett återkommande tema i alla försök att förstå terrorismens- den nordliga såväl som det sydliga- mekanismer är: vi betalar ett högt pris när vi sätter det privata näringslivets kortsiktiga krav (på lägre skatter, mindre byråkrati, ökade investeringsmöjligheter) före folkets bekov. Att efter den 11 september och trots överväldigande bevis på att de inte håller vad de lovar klamra sig fast vid den fria marknadens låtgålösningar påminner bra mycket om att låta sig förblindas av sin tro, en tro lika irratopnell som varje annat trossystemsom några självmordsbombare kan tänkas hålla fast vid i sitt heliga krig."
- No Logo, av Naomi Klein

Det är en hemsk värld vi lever i när politiker genomför ekonomiska reformer för att inte straffas av de ständigt så flyktiga kapitalets nycker. Rädda för att globala företag ska ta sin pengar, fabriker, arbetstillfällen och dra till andra, mer lönsamma trakter. Dvs. till länder där det ekonomiska klimatet är sådant att inga bestämmelser finns för hur arbetare ska behandlas eller hur mycket de ska betalas, där utsläpp inte taxeras och där hänsynen främst ligger till företagen och deras konstanta behov av att tjäna pengar som, helst avgiftsfritt, direkt skeppas hem till de egna aktieägarna och inte till det egna folket vars mark blir nedsmutsat och urlakad på naturresurser, vars en gång jordbrukstäckta mark blir exproprierad till förmån för goldbanor åt utländska direktörer och annat borgarpatrask.

Argumentet för att företagen ska få producera sina varor mer eller mindre avgifts- och skattefritt i dessa arma länder (och argumentet för att de heller inte ska betala så mycket skatt hemma och för att dagens överklass ska få fortsätta vara det) är den gamla hederliga 'trickle down'-teorin (borde vara känd som 'trickle down'-myten). Tanken är alltså att en del av de enorma mängder pengar som samhällenas topskikt korpar åt sig ska sippra ner till samhällets avigsida (i form av återinvesteringar och liknande) där folket helst bör sitta med händerna kupade framför sig och inte tänka på att ta sitt öde i egna händer. Man hävdar är också att utländsk företagsnärvaro är bra då en del pengar kommer folket till dels genom löner från fabriksarbeten, etc. och på så vis stannar en del pengar i dessa samhällen. Detta är dock skrattretande eftersom deras löner ofta ligger i storleksordning på ett par tior om dagen. Så de lilla som blir över efter mat och hyra är knappast nog för att sparka igång någon vidare lokal kommers. Och eftersom inga skatter betalas kan länderna i fråga aldrig hoppas på att ta sig ur detta trälträsk som skapats åt dem.

Gud förbjude att stora företag på allvar skulle investera i dessa länder! Det kan man ju inte göra, lönsamheten på det är ju skrattretande låg! Betala ordentliga löner och skatt? Hmpf!

Nog kräkt..

Somnolens

Sov bort helgen är vad jag gjorde. När jag vaknade tidigt på fredagsmorgonen tänkte jag: "Fan va hungrig jag är, borde ätit kvällsmat igår. Det gör ont." En halvtimma senare tillber jag, kippandes efter andan, den stora porslinsguden. Och en gång till ytterligare 15 minuter senare..
Med en mäkta öm buk spenderade jag sedan resten av dagen i en pseudokoma som hette duga, med ett par bonusgrader feber. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan Madeleine- tack babe!
Det blev en ganska sömnig helg..

Rösta för fan!

Igår i kantinen på WP 19 föregick någon form av val till någon form av styrelse (skulle jag tro). När det kommer till olika former av skolval är jag hopplöst oengagerad och ser inget som helst incitament för att sätta mig in tillräckligt för att kunna lägga en meningsfull röst. Och jag tror knappast jag är ensam.
Med det som bakgrund började jag och Staffan stimma om att man liksom bara lägger en röst på första bästa. Vore det då inte bättre om man kunde lägga en negativ röst- alltså en röst som drar bort en röst från ett parti- tänkte vi. Då skulle man inte känna sig tvungen att sätta sig in så mycket och inte alls behöva finna det bästa partiet. Det skulle ju räcka med att man hittade ett parti man inte tyckte om. Det är ju faktiskt mycket lättare att finna saker man inte diggar hos ett parti än saker man tycker är genomgående stabila med deras hopplösa valmanifest.
Detta måste ju höra framtiden till med tanke på ett klart dalande valintresse i många nationer, även om Sverige har ganska högt valdeltagande jämfört med många andra nationer. Förutom dess uppenbara fördelar rent deltagandemässigt tror jag det kan skapa entusiasm på något plan. Ett resonemang som i alla fall inte känns särskilt avlägset för mig är: "Jag vet inte vilket parti jag vill se i regering, men jag vill i alla fall inte att Parti X bildar regering. De ska bara hålla sig nere på samhällets bottenskikt, de skall!" etc. etc.
Man kan ju tänka sig ett antal modeller. T.ex. skulle man kunna inrätta det så att ett parti som får minusröster får ta dem med sig till nästa val, eller att man- vilket var favoritbudet igår- får skicka si och så många ledamöter i fängelse under hela mandatperioden.

Nåja, nog med trams.