I Odense fanns en student
Som slutligen ångesten känt
Efter endast nå'n vecka
Sa han: nu får det räcka
Och se, böckerna sina han bränt!
Den är till alla er odensianer som kämpar med böckerna.
Jag hyllar er!
Och som ytterliga plåster på såren kommer här en helt orelaterad:
Det var en pojke i Kina
Som snoppen sin så kunde pina
Han tog den i grepp
Och slog den med käpp
För att impa på grannpigan Stina
Puss och godnatt!
Monday, March 31, 2008
Wednesday, March 12, 2008
Blogg for the blind
Sitter och försöker skita ut några stavelser..
Det tar sin tid.
Det har blivit dags att bege sig till Sverige för en längre vistelse. Påsk är ju i antågande, som ju förhoppningsvis undgått de flesta. Att någon för två tusen år sedan blev avrättad verkar knappast som en sak man borde fira. Ok ok.. han återuppstod. Visst, absolut. Det är en orsak att fira. Men också inte. Den religion hela den härvan givit upphov till har genom stora delar av sin historia här ibland oss fruktat och förföljt människor som uppvisat just den typen av läggning (att återuppstå, eller liknande). Inte bara har man fruktat och förföljt, man har också ägnat sig åt att bränna de stackarna, som ju, i mångt och mycket, inte tycks ha velat annat än att efterlikna denne Herr J.
Den allmänna shortsbärarveckan har hälsats med en blandning av skepsis, avsky och en total avsaknad av känslor. Just som planerat! Tyvärr har den enda person som på förhand kände till något om saken, mig undantagen, alls inte varit hågad att hedra allmänna shortsbärarveckan med sitt deltagande. Men vad gör man, nästa år kanske det går bättre. Och möjligen skulle man se en mangrannare uppslutning om den infann sig senare på året då utsikten för sol är något ljusare.. även om sådana triviala ting kan tyckas fullständigt irrelevanta för alla och envar som har minsta gnutta av hängivenhet i kroppen.
Här skulle stått en limerick, men jag kunde inte skriva någon..
Leverpastej
ps. de första två raderna i min limerick skulle varit:
Det var en gång en dansk
Som trodde han kom från Murmansk
...
ds.
Det tar sin tid.
Det har blivit dags att bege sig till Sverige för en längre vistelse. Påsk är ju i antågande, som ju förhoppningsvis undgått de flesta. Att någon för två tusen år sedan blev avrättad verkar knappast som en sak man borde fira. Ok ok.. han återuppstod. Visst, absolut. Det är en orsak att fira. Men också inte. Den religion hela den härvan givit upphov till har genom stora delar av sin historia här ibland oss fruktat och förföljt människor som uppvisat just den typen av läggning (att återuppstå, eller liknande). Inte bara har man fruktat och förföljt, man har också ägnat sig åt att bränna de stackarna, som ju, i mångt och mycket, inte tycks ha velat annat än att efterlikna denne Herr J.
Den allmänna shortsbärarveckan har hälsats med en blandning av skepsis, avsky och en total avsaknad av känslor. Just som planerat! Tyvärr har den enda person som på förhand kände till något om saken, mig undantagen, alls inte varit hågad att hedra allmänna shortsbärarveckan med sitt deltagande. Men vad gör man, nästa år kanske det går bättre. Och möjligen skulle man se en mangrannare uppslutning om den infann sig senare på året då utsikten för sol är något ljusare.. även om sådana triviala ting kan tyckas fullständigt irrelevanta för alla och envar som har minsta gnutta av hängivenhet i kroppen.
Här skulle stått en limerick, men jag kunde inte skriva någon..
Leverpastej
ps. de första två raderna i min limerick skulle varit:
Det var en gång en dansk
Som trodde han kom från Murmansk
...
ds.
Saturday, March 8, 2008
Glada, nattliga överaskningar
Det är inte underligt att man ibland tvekar att ta detta folk på allvar. Ni ser ju själva vad typer av galenskaper man måste uthärda i det här förbaskade u-landet.
Monday, March 3, 2008
Bloggilainen
Underbart, fanatiskt och liderligt "crazed and spaced" och allmänt speedad på koffein rapporterar jag till er från en trötthetens boning.
Jag spenderade en riktigt dejlig helg i Uppsala. Mycket lugn och skön (läs: sexy time). SAS fann det dock för gott att skicka hem mig aningen senare än min resplan varken ville eller kunde tåla. Ty deras försening innebar att jag missade det tåg jag hoppats kunna ta till Odense, och jag blev således tvungen att vänta en timma på nästa.. det fick förstås till följd att jag kom till odense kl. 01 i stället för kl. 24.
Inte långt från Köpenhamn ringer min telefon och vad som låter som en slagen krigare (läs: C-H Rehn) talar om för mig att han troligen, då han inte kunnat finna dem, supit bort sina nycklar i Helsinki, Finland. Efter bästa logik sade han mig sedan att han ämnade sova på trappen tills jag kom och ville alls inte lyssna till förnuftigt tal om att han skulle uppsöka någon vänligt sinnad medicinare och schlafa där. En stund senare ringde telefonen igen och samma skrovliga röst rapporterade att han funnit sina nycklar.. han skylde på att han packat sin väska på den fylla som ännu uppfylde hans arma bröst.
När jag så entrade Nyborgvej 77,1. ca. kl. 01:15, tyst som en mus, möttes jag så av en dreggig karl (som har mage att kalla sig min roomie). Han kom med den, för mig, uppiggande trivian att han supit i 36 timmar straight och ej sovit en minut. Han hade altså varit på bal i Finland.. ta en minut för att låta detta sjunka in
.
..
Jag är säker på att Carl-H själv med egna ord och i sinom tid kommer beskriva händelserna för er. Därför fattar jag mig kort.
Relevanta fakta för stunden är:
1. Det finns ett sällskap som heter Punchens vänner. De dricker, inte helt oväntat, punch.
2. Punch heter på finska punsi
3. Systemet heter rätt och slätt alko
4. Uttagsautomater heter Otto.
Helgen har enligt hörsägen bjudit på rariteter som Carl-H i balklänning, naket snögubbsbyggande och ett låst rum med punch och sådana som dricker den innelåsta i det. Men mer om sådant när C-H Rehn får tummen ur röven och skriver ett inlägg.
Puss och hej
Jag spenderade en riktigt dejlig helg i Uppsala. Mycket lugn och skön (läs: sexy time). SAS fann det dock för gott att skicka hem mig aningen senare än min resplan varken ville eller kunde tåla. Ty deras försening innebar att jag missade det tåg jag hoppats kunna ta till Odense, och jag blev således tvungen att vänta en timma på nästa.. det fick förstås till följd att jag kom till odense kl. 01 i stället för kl. 24.
Inte långt från Köpenhamn ringer min telefon och vad som låter som en slagen krigare (läs: C-H Rehn) talar om för mig att han troligen, då han inte kunnat finna dem, supit bort sina nycklar i Helsinki, Finland. Efter bästa logik sade han mig sedan att han ämnade sova på trappen tills jag kom och ville alls inte lyssna till förnuftigt tal om att han skulle uppsöka någon vänligt sinnad medicinare och schlafa där. En stund senare ringde telefonen igen och samma skrovliga röst rapporterade att han funnit sina nycklar.. han skylde på att han packat sin väska på den fylla som ännu uppfylde hans arma bröst.
När jag så entrade Nyborgvej 77,1. ca. kl. 01:15, tyst som en mus, möttes jag så av en dreggig karl (som har mage att kalla sig min roomie). Han kom med den, för mig, uppiggande trivian att han supit i 36 timmar straight och ej sovit en minut. Han hade altså varit på bal i Finland.. ta en minut för att låta detta sjunka in
.
..
Jag är säker på att Carl-H själv med egna ord och i sinom tid kommer beskriva händelserna för er. Därför fattar jag mig kort.
Relevanta fakta för stunden är:
1. Det finns ett sällskap som heter Punchens vänner. De dricker, inte helt oväntat, punch.
2. Punch heter på finska punsi
3. Systemet heter rätt och slätt alko
4. Uttagsautomater heter Otto.
Helgen har enligt hörsägen bjudit på rariteter som Carl-H i balklänning, naket snögubbsbyggande och ett låst rum med punch och sådana som dricker den innelåsta i det. Men mer om sådant när C-H Rehn får tummen ur röven och skriver ett inlägg.
Puss och hej
Subscribe to:
Posts (Atom)
