"Nä, men jag har makeat en luft-poopie."
Man vet att man har mikroskoperat för länge då man anser att kvinnan på TV har en retikulär skrud på sig.
Sir Bekric's start på dagen: Jobbigt ljud från sidan av min säng.. Kvinntyg min övertygar mig om att jag ska hedra det avtalet jag gjort dagen innan. Nämligen mikroskopi, kl. 07.15. En avocado, två morötter och några tomater senare sitter jag, kvinntyget och min trofaste granne, Sir Rehn, på våra stolta springare på väg till fiendens fånghålor (läs: U12). Halv åtta angör vi U12, endast för att finna den näst intill barrikaderad av ivriga, morgonsvettiga studenter, frodandes i en 30 graders dimma. (läs: ideella förhållanden för proliferation, uppskattad delningstid av medel-student: ca. 1h).
Säkra källor (fångnummer: jejon07) antyder att ensamhet endast kan uppnås vid högst okristliga tider på dygnet, såsom 05.20.
Vi lämnar galgbacken runt 11-tiden och dagen fortskrider. Ett antal mer eller mindre händelselösa timmar passerar innehållandes, mat, läsning (i svettig sol), mat, film och kaffe och öl och nachos.
Äventyret påbörjas. Åter på väg till Uni.. denna gång visar uret 00.31 och vi rider i skydd av mörkret. Våra hopp om en rofyld, sval och tom mikroskopisal grusas redan när vi rider in våra springare i stallet där doften ligger tung av häst. (läs: ett antal cyklar stodo parkerade)
I trappan upp hörds avgrundsvrål från spelborden, vilket antyder att vår dröm om en tom U12 kvävts i sin linda. Väl uppe i U12 finner vi febril aktivitet. En kuf har suttit i 17 timmar. Vi erbjuder oss att betala borgen för honom, men han skakar modfält på huvudet och under hans tunga ögonlock rullar ögonen uttryckslöst. 'Måste kika i mikroskopet'- pressar han fram mellan spända käkar. Vi lämnar honom åt hans öde och slår oss ner på en tom plats. Pandoras boxar ligger redan och väntar på oss, 30.000 silvermynt stycket- det finns ett pris på lycka.
Raska och glada i hågen sätter vi igång, men det dröjer inte länge förrän den ännu påtagliga svettstanken och olidliga värmen tar ut sin rätt och trycker ner våra stolta ryggar ytterligare över mikroskopen. Soluret (månuret?) börjar närma sig 02.00 och vi kommer till en insikt; en man kan endast uthärda en viss mängd syrebrist oavsett hur nobelt hans uppdrag än är, så det bar iväg mot fotbollen för en hurtig duell och inköp av sockerhaltiga entiteter (läs: en Snickers och en Twix för 13:- (nr. 22 i automaten)). Med nyfunnen energi återvände vi till dödens grotta för ytterligare en timme eller två av mental och visuell tortyr. En timme eller två blev till en och klockan 03.04 kastades den sudor-rika handduken in och vi återvände genom gryningsdimman, över fälten och bortom golfbanan till vår allierade fästning Glanshatten där våra ståndaktiga vakter (läs: dräggiga danskar) fortfarande satt på sin post.
Väl i säkerhet från ondskans lakejer påbörjade vi denna redogörelse av de 21 timmar som passerat sedan den tidiga morgonen då vi abrupt väckts av de digitala tupparna som gol 06.30.
Var hälsad säng.
No comments:
Post a Comment