Med fokus på Rom(are?)

Ceterum censeo Lundinem esse delendam.

När jag nu blivit liknad vid den högt ärade Gaius Julius Ceasar kan kanske äntligen tiden vara mogen för mig att skaffa en divan, från vilken jag sedan kan regera över mina undersåtar. En divan har länge figurerat någonstans i mitt bakhuvud, och det är verkligen på tiden att den får en mer uttalad roll i min tillvaro.
Tänk bara vilka möjligheter som skulle öppna upp sig för mig. Intet jordiskt nöje skulle nekas mig i min kejserliga position. Druvor och andra läckerheter skulle kontstant ställas framför mig, de bästa viner skulle flöda i mitt sällskap. Kort och gott.. jag och de mina skulle leva i ständig lyx och överflöd.
De som känner att de vill smaka en del av den kakan som heter livet uppmanas att dra sitt strå till stacken (läs: strå till divanen). Inget skall nekas mina emirer, de som troget hjälpt till att anskaffa denna divan.
(donationer görs på: www.enhimmelskdivan.dk)

Festligheterna i Lund i helgen var av det bättre slag. Inom fem minuter hade jag fått en överdos av introduktioner. Den högst inavlade Kalmar nation var i sanning en plats av många nöjen. Jag fick äntligen träffa en så beryktad karaktär som Fredrik (tidigare hedrad här, i detta medium), vilket skänkte stor glädje.
Som av en ödets nyck slapp jag undan soffan på ettan, något jag är oändligt tacksam för. Denna ryktbara möbel sägs annars ha varit till tröst för mången trött festprisse. En annan gång kanske..

Jag var för övrigt hos passpolisen igår för rond II. Den första ronden förlorade jag nesligt. De skickade verkligen hem mig med svansen mellan benen. Slokörad och med gråten i halsen. Nya reglementen säger tydligen att passet inte längre kostar de sedvanliga 350kr.. (eller vad det nu kostade sist jag skaffade ett). De kräver nu i stället din eventuelt bättre hälft och din förstfödda son. Det är priset vi betalar för drömmen om en gränslös värld.
Det känns aningen oroväckande att ha skrivit på ett kontrakt rörande friheten av min framtida son. Men hey.. vad gör man inte? Jag måste ju åka till Malta, hur skulle jag kunna göra det utan pass.. han kommer nog förstå.
Andra ronden gick alltså i mitt tecken. Jag har besökt min lokala astrolog och enligt henne har jag ett pass någon gång nästa vecka, om bara stjärnornas positioner gynnar mig. Låter lovande.

Det har från vissa håll efterfrågats mera skvaller i detta medium. Jag är dock rädd att det skvaller jag för tillfället besitter är otroligt nödtorftigt. Bland det mer intressanta kanske jag kan nämna att en god vän till mig, bosatt i stockholm, (vilken jag träffat nu i dagarna) nyligen blivit antastad av trenne skäggiga karlar inne på en klubb vilka tykte att han såg ut som Ola Salo. Han nekade dem, i kraftiga ordalag, tillträde till hans anlete. Men hans klagan hörsammades ej, och de fortskred med sin skäggiga mun-mot-mun-metod.
Annars måste jag nog säga att jag själv står för en viss andel av skvaller-uppkomsten för tillfället. Vilket jag dock själv vägrar redogöra för.
Jag har fått in rapporter om att HBG haft finbesök idag. En hel bilslast full av Norrlänningar (läs: uppsalabor och stockholmsbor) har idag, vid elva-tiden, passerat genom staden endast för att fortskrida till motorvägen och nordligare trakter. De hade också fräckheten att fråga varför de inte kunde skåda min skepnad längs motorvägen. Upplänningarna måste tro att vi bor i kåkstäder längs vägarna här i Europa. Konstiga kufar det där. Nåja.. vad gör man? Det verkar allt för jobbigt att upplysa de där norrmännen om hur vi faktiskt lever våra liv här mot kontinenten.

Nog med babbel för en dag (troligen nog för tio)..

ps. för relaterad läsning: www.skitsnack.nu ds.