Jaha. Ännu en Midsommar är lagd till handlingarna..
Jag har spenderat helgen, med förspel, i Eskilstuna och Stockholm (läs: norrland). Hur mycket det än sved att lämna faderlandet under dess mest utmärkande högtid var det faktiskt en lyckad räd in i uppland.
Vi kom till E-tuna på onsdagen under den nobla föreställningen att överraska Emma (kusin) på hennes 18-årsdag. Vi gjorde så med hjälp av alla läckerheter ett kalas skall inhysa. Emma deklarerade på ett tidigt stadium att hon ämnade göra stan osäker samman med några vänner, jag och min bror svarade med att deklarera att vi ämnade göra dem sällskap. Alla detaljer undantagna.. bra afton. Och framför allt, en barriärbrytande afton. Min kusin blev, som traditionen bjuder, oredlig och krossade det som fanns kvar av tabu, psykiska spärrar och hämningar. Samtalsämnena vidrörde delikatesser så som hennes ex sexuella läggning (han är också god vän till Oscar, vilket innebar att även vi hade åsikter.. (han är givetvis gay!)) och huruvida kvinnors libidon i sanning är av samma magnitud som mäns.
Hela aftonen övervägde jag och min bror huruvida det är moraliskt försvarbart att stöta på sin kusins 18-åriga kompisar- beslut saknas. Oscar bestämde sig dock för att göra slag i saken när jag åkt till sthlm, vilket jag hyllar honom för. Så är han heller inte mer än nitton fyllda.. Han förklarar det hela med att Emmas pojkvän gjort bort sig under aftonen (?)(inget sex på månader?) och att han därför blev tvungen att sova hos X. Han lät henne förstå att soffan inte kunde komma på fråga, och hon vek sig under tyngden av hans argument(!).
Vidare till min helg i den knugliga huvudstaden.
Strax efter min ankomst kunde jag tillskansa mig vetskap om diverse företagshemligheter där mina goda vänner Thomas och Jakob arbetar. Jag har dock beslutat att hedra mitt NDA (Non Disclosure Agreement) och inte avslöja något av det jag sett eller hört. Synd att man inte ägnar sig åt industrispionage..
Midsommarafton. Jag tror jag hoppar över midosmmarafton.. inget direkt jättespännande att skriva om det. Jag blev dock stött på av en mycket underlig tjej. Först hånglade hon upp en tjej i vårt sällskap- efter att ha frågat mig om tjejen i fråga var flata. Sedan raggade hon upp mig också och efter att vi hånglat spenderade hon en relativt stor del av kvällen på att berätta för mig att hon ville lära känna mig, prata med mig och vakna bredvid mig imorgon. Det var jag dock inte alls sugen på, så jag var tvungen att neka henne.
Dagen efter midsommar, hemma hos Thomas, ögon beslöjade med bakfylla.
Monolog de Thomas:
*tittar trött ut genom fönstret på det fallande regnet* "Idag skulle man bara kvista över till Chokladfabriken (ett fik, tror jag) och sitta hela dagen med en stor kopp kaffe *säger han med en stor kopp kaffe i handen*. En riktig latte. Sitta och mysa hela dagen. Sen skulle man köpa med sig massor av choklad hem, klä av sig naken, klä sängen i PVC, lägga sig och chokladen i sängen och bara slicka den, av kroppsvärme, halvsmälta chokladen från sin egen kropp."
Snipp snapp snut. Så var sagan slut.
Monday, June 25, 2007
Wednesday, June 20, 2007
En dag på kontoret
Idag är ännu en dag på kontoret. Det en tråkig dag att sitta inne för det är ljuvligt väder utanför fönstret. Den prunkande grönskan hånflinar åt mig. Istället ägnar jag dagen åt att installera Windows XP på min linuxinstallation. Om det är nån som känner att detta kan ge lite spritt i pain-richen så kommer här en bild.
Personligen tycker jag det är rätt häftigt, men det ger mig ingen vidare tillfredsställning på ett plan djupare än Höje Å.
Eric skriver så lustiga saker, även om han strategiskt bortsett från sitt skvaller. Ska jag skvallra om honom? Nä, jag tycker om honom för mycket. Han gav ju faktiskt en liten hint om ni läser inlägget igen!
Herr Bekric, jag hoppas det går bra med passet. Vi ses i dimman på Roskilde!
Knus og klem!
Personligen tycker jag det är rätt häftigt, men det ger mig ingen vidare tillfredsställning på ett plan djupare än Höje Å.
Eric skriver så lustiga saker, även om han strategiskt bortsett från sitt skvaller. Ska jag skvallra om honom? Nä, jag tycker om honom för mycket. Han gav ju faktiskt en liten hint om ni läser inlägget igen!
Herr Bekric, jag hoppas det går bra med passet. Vi ses i dimman på Roskilde!
Knus og klem!
Tuesday, June 19, 2007
Med fokus på Rom(are?)
Ceterum censeo Lundinem esse delendam.
När jag nu blivit liknad vid den högt ärade Gaius Julius Ceasar kan kanske äntligen tiden vara mogen för mig att skaffa en divan, från vilken jag sedan kan regera över mina undersåtar. En divan har länge figurerat någonstans i mitt bakhuvud, och det är verkligen på tiden att den får en mer uttalad roll i min tillvaro.
Tänk bara vilka möjligheter som skulle öppna upp sig för mig. Intet jordiskt nöje skulle nekas mig i min kejserliga position. Druvor och andra läckerheter skulle kontstant ställas framför mig, de bästa viner skulle flöda i mitt sällskap. Kort och gott.. jag och de mina skulle leva i ständig lyx och överflöd.
De som känner att de vill smaka en del av den kakan som heter livet uppmanas att dra sitt strå till stacken (läs: strå till divanen). Inget skall nekas mina emirer, de som troget hjälpt till att anskaffa denna divan.
(donationer görs på: www.enhimmelskdivan.dk)
Festligheterna i Lund i helgen var av det bättre slag. Inom fem minuter hade jag fått en överdos av introduktioner. Den högst inavlade Kalmar nation var i sanning en plats av många nöjen. Jag fick äntligen träffa en så beryktad karaktär som Fredrik (tidigare hedrad här, i detta medium), vilket skänkte stor glädje.
Som av en ödets nyck slapp jag undan soffan på ettan, något jag är oändligt tacksam för. Denna ryktbara möbel sägs annars ha varit till tröst för mången trött festprisse. En annan gång kanske..
Jag var för övrigt hos passpolisen igår för rond II. Den första ronden förlorade jag nesligt. De skickade verkligen hem mig med svansen mellan benen. Slokörad och med gråten i halsen. Nya reglementen säger tydligen att passet inte längre kostar de sedvanliga 350kr.. (eller vad det nu kostade sist jag skaffade ett). De kräver nu i stället din eventuelt bättre hälft och din förstfödda son. Det är priset vi betalar för drömmen om en gränslös värld.
Det känns aningen oroväckande att ha skrivit på ett kontrakt rörande friheten av min framtida son. Men hey.. vad gör man inte? Jag måste ju åka till Malta, hur skulle jag kunna göra det utan pass.. han kommer nog förstå.
Andra ronden gick alltså i mitt tecken. Jag har besökt min lokala astrolog och enligt henne har jag ett pass någon gång nästa vecka, om bara stjärnornas positioner gynnar mig. Låter lovande.
Det har från vissa håll efterfrågats mera skvaller i detta medium. Jag är dock rädd att det skvaller jag för tillfället besitter är otroligt nödtorftigt. Bland det mer intressanta kanske jag kan nämna att en god vän till mig, bosatt i stockholm, (vilken jag träffat nu i dagarna) nyligen blivit antastad av trenne skäggiga karlar inne på en klubb vilka tykte att han såg ut som Ola Salo. Han nekade dem, i kraftiga ordalag, tillträde till hans anlete. Men hans klagan hörsammades ej, och de fortskred med sin skäggiga mun-mot-mun-metod.
Annars måste jag nog säga att jag själv står för en viss andel av skvaller-uppkomsten för tillfället. Vilket jag dock själv vägrar redogöra för.
Jag har fått in rapporter om att HBG haft finbesök idag. En hel bilslast full av Norrlänningar (läs: uppsalabor och stockholmsbor) har idag, vid elva-tiden, passerat genom staden endast för att fortskrida till motorvägen och nordligare trakter. De hade också fräckheten att fråga varför de inte kunde skåda min skepnad längs motorvägen. Upplänningarna måste tro att vi bor i kåkstäder längs vägarna här i Europa. Konstiga kufar det där. Nåja.. vad gör man? Det verkar allt för jobbigt att upplysa de där norrmännen om hur vi faktiskt lever våra liv här mot kontinenten.
Nog med babbel för en dag (troligen nog för tio)..
ps. för relaterad läsning: www.skitsnack.nu ds.
När jag nu blivit liknad vid den högt ärade Gaius Julius Ceasar kan kanske äntligen tiden vara mogen för mig att skaffa en divan, från vilken jag sedan kan regera över mina undersåtar. En divan har länge figurerat någonstans i mitt bakhuvud, och det är verkligen på tiden att den får en mer uttalad roll i min tillvaro.
Tänk bara vilka möjligheter som skulle öppna upp sig för mig. Intet jordiskt nöje skulle nekas mig i min kejserliga position. Druvor och andra läckerheter skulle kontstant ställas framför mig, de bästa viner skulle flöda i mitt sällskap. Kort och gott.. jag och de mina skulle leva i ständig lyx och överflöd.
De som känner att de vill smaka en del av den kakan som heter livet uppmanas att dra sitt strå till stacken (läs: strå till divanen). Inget skall nekas mina emirer, de som troget hjälpt till att anskaffa denna divan.
(donationer görs på: www.enhimmelskdivan.dk)
Festligheterna i Lund i helgen var av det bättre slag. Inom fem minuter hade jag fått en överdos av introduktioner. Den högst inavlade Kalmar nation var i sanning en plats av många nöjen. Jag fick äntligen träffa en så beryktad karaktär som Fredrik (tidigare hedrad här, i detta medium), vilket skänkte stor glädje.
Som av en ödets nyck slapp jag undan soffan på ettan, något jag är oändligt tacksam för. Denna ryktbara möbel sägs annars ha varit till tröst för mången trött festprisse. En annan gång kanske..
Jag var för övrigt hos passpolisen igår för rond II. Den första ronden förlorade jag nesligt. De skickade verkligen hem mig med svansen mellan benen. Slokörad och med gråten i halsen. Nya reglementen säger tydligen att passet inte längre kostar de sedvanliga 350kr.. (eller vad det nu kostade sist jag skaffade ett). De kräver nu i stället din eventuelt bättre hälft och din förstfödda son. Det är priset vi betalar för drömmen om en gränslös värld.
Det känns aningen oroväckande att ha skrivit på ett kontrakt rörande friheten av min framtida son. Men hey.. vad gör man inte? Jag måste ju åka till Malta, hur skulle jag kunna göra det utan pass.. han kommer nog förstå.
Andra ronden gick alltså i mitt tecken. Jag har besökt min lokala astrolog och enligt henne har jag ett pass någon gång nästa vecka, om bara stjärnornas positioner gynnar mig. Låter lovande.
Det har från vissa håll efterfrågats mera skvaller i detta medium. Jag är dock rädd att det skvaller jag för tillfället besitter är otroligt nödtorftigt. Bland det mer intressanta kanske jag kan nämna att en god vän till mig, bosatt i stockholm, (vilken jag träffat nu i dagarna) nyligen blivit antastad av trenne skäggiga karlar inne på en klubb vilka tykte att han såg ut som Ola Salo. Han nekade dem, i kraftiga ordalag, tillträde till hans anlete. Men hans klagan hörsammades ej, och de fortskred med sin skäggiga mun-mot-mun-metod.
Annars måste jag nog säga att jag själv står för en viss andel av skvaller-uppkomsten för tillfället. Vilket jag dock själv vägrar redogöra för.
Jag har fått in rapporter om att HBG haft finbesök idag. En hel bilslast full av Norrlänningar (läs: uppsalabor och stockholmsbor) har idag, vid elva-tiden, passerat genom staden endast för att fortskrida till motorvägen och nordligare trakter. De hade också fräckheten att fråga varför de inte kunde skåda min skepnad längs motorvägen. Upplänningarna måste tro att vi bor i kåkstäder längs vägarna här i Europa. Konstiga kufar det där. Nåja.. vad gör man? Det verkar allt för jobbigt att upplysa de där norrmännen om hur vi faktiskt lever våra liv här mot kontinenten.
Nog med babbel för en dag (troligen nog för tio)..
ps. för relaterad läsning: www.skitsnack.nu ds.
Monday, June 18, 2007
Tuesday, June 12, 2007
En skriftlig pest!
Tänk om tentan varit som man förväntant. I svårighetsgrad alltså. Då hade man inte kännt sig lite rövknullad nu i efterhand. Lite som att förvänta sig en liten asiat och få Mandingo. En inte alltför bekväm överraskning alltså.
Detta var den korta historien, och den är inte särskilt rolig. Roligare var det igår när vi spelade volleyboll ute hos Jenny. Arvid och Staffan var väldigt ghetto när de representerade HCÖ-kollegiet.
Nu är det bara en examen kvar, och den är nästan gratis. Sen är det hem till svealand som gäller och det kommer bli såååå nice!
Detta var den korta historien, och den är inte särskilt rolig. Roligare var det igår när vi spelade volleyboll ute hos Jenny. Arvid och Staffan var väldigt ghetto när de representerade HCÖ-kollegiet.
Nu är det bara en examen kvar, och den är nästan gratis. Sen är det hem till svealand som gäller och det kommer bli såååå nice!
Monday, June 11, 2007
Akut beredskap: The complete story
På begäran från en av våra trogna läsare skall jag nedan förklara historien bakom inlägget "Akut Beredskap here I come".
Allt började i fredags, en varm vår/sommardag, på Odenses Universitetshospital (OUH). Jag, er älskade skribent, satt och studerade tillsammans med Eric, er andra älskade skribent, och Jenny. Detta var dagen då vi skulle få reda på vilken dag och tid vi skulle göra vår praktiska examen i Akut Beredskap. Alternativen var onsdag och fredag och onsdag skulle vara den dag som vore bäst för mig eftersom min kära syster skulle ta studenten på torsdagen mellan dessa dagar. En examen på onsdag skulle innebära att jag i lugn och ro skulle kunna åka hem torsdag morgon och stanna i Lund resten av sommmaren. Examen på fredag skulle innebära resa till lund på onsdag kväll, en halvt nervös och helt stressad jag på min systers student och slutligen en tågresa tillbaka på torsdag kväll. Jag föredrog helt enkelt onsdag.
Då listorna kom upp letade jag febrilt efter mitt namn under "onsdag" men kunde inte hitta det. "Helsike!" tänkte jag, och letade moloket igenom listan för fredagsexamen. Men vafalls! Ej heller här kunde jag finna mitt namn. Jag sökte igenom de båda listorna igen och drog slutsatsen att jag helt enkelt inte fanns med. I halvpanik loggade jag då in på Universitetets datorsystem och till min förfäran så fanns examen ej heller med under "Mina anmälda examen". Piss och pest tänkte jag då, och cyklade i ilfart till den enda kvinna som skulle kunna hjälpa mig, Rigmor Jepsen, studiesekreterare. Tilläggas skall att det är ca. 6km från OUH till Uni.
Jag kom fram till Uni en kvart senare, svettig som en apa som nyss jagats genom djungeln av ett rovlystet och svultet lejon, och knackade på hos Rigmor. "Hej!" pustade jag fram. "Hej." svarade Rigmor. Hon såg oron i mina ögon när jag frågade vad som hade skett med examen. Hon öppnade en stor pärm och tog fram en lista på anmälningar, och visst var jag med där. "Konstigt." sa hon. Att jag var anmäld på hennes lista men inte på de slutgiltiga listorna gjorde att saken var bortom hennes förmåga att ordna upp, så hon gav mig numret till någon som kunde. Yvonne. Yvonne svarade inte på sin telefon, hon hade gått för dagen (klockan var knappt 15.00, men på fredagar verkar det vara helt okej för danskar att sluta några timmar tidigare). Jag fick numret till Jane. Jane svarade.
På min nu långsamt fallande hjärtfrekvens pustade jag på danska fram mitt problem. Hon letade upp mig i sin databas och såg att examen hade blivit "Annullered", dvs. "Anullerad", för er som inte kan danska. Detta tyckte både hon och jag var märkligt eftersom studenter inte kan annulera examen, utan endast avanmäla sig, vilket jag var väldigt säker på att jag inte hade gjort. Jane tyckte det var mycket märkligt men lugnade mig med orden "Det är nog ingen fara, jag ska prata med Yvonne på måndag". Hon bad mig att ändå skicka ett mail till Yvonne och förklara situationen, vilket jag gjorde.
Något lättad cyklade jag tillbaka till OUH för att återuppta tentapluggandet med Jenny och Eric, avrundade dagen med ett träningspass på gymmet och sedan en 8-9km cykeltur hem. Senare på aftonen begav jag och Eric oss till Universitetet igen för att mikroskopera, men det är en annan historia.
"Akut beredskap here I come" handlar alltså om att jag fick besked från Yvonne att hon hade ordnat allt, det var tydligen de som gjort fel, och att jag skulle få gå upp till examen - på onsdagen - som det från början var menat. Detta gjorde mig lättad, så jag var tvungen att dela med mig till alla er som läser detta. Jag tänkte dock inte på att jag inte sagt att det var problem från första början, vilket en läsare påpekade för mig, varpå jag skrev detta inlägg.
Hoppas det klarar ut ett och annat, jag ber hemskt mycket om ursäkt för eventuella komplikationer och personskador som kan ha uppstått på grund av mitt misstag.
Nu ska jag äta.
Allt började i fredags, en varm vår/sommardag, på Odenses Universitetshospital (OUH). Jag, er älskade skribent, satt och studerade tillsammans med Eric, er andra älskade skribent, och Jenny. Detta var dagen då vi skulle få reda på vilken dag och tid vi skulle göra vår praktiska examen i Akut Beredskap. Alternativen var onsdag och fredag och onsdag skulle vara den dag som vore bäst för mig eftersom min kära syster skulle ta studenten på torsdagen mellan dessa dagar. En examen på onsdag skulle innebära att jag i lugn och ro skulle kunna åka hem torsdag morgon och stanna i Lund resten av sommmaren. Examen på fredag skulle innebära resa till lund på onsdag kväll, en halvt nervös och helt stressad jag på min systers student och slutligen en tågresa tillbaka på torsdag kväll. Jag föredrog helt enkelt onsdag.
Då listorna kom upp letade jag febrilt efter mitt namn under "onsdag" men kunde inte hitta det. "Helsike!" tänkte jag, och letade moloket igenom listan för fredagsexamen. Men vafalls! Ej heller här kunde jag finna mitt namn. Jag sökte igenom de båda listorna igen och drog slutsatsen att jag helt enkelt inte fanns med. I halvpanik loggade jag då in på Universitetets datorsystem och till min förfäran så fanns examen ej heller med under "Mina anmälda examen". Piss och pest tänkte jag då, och cyklade i ilfart till den enda kvinna som skulle kunna hjälpa mig, Rigmor Jepsen, studiesekreterare. Tilläggas skall att det är ca. 6km från OUH till Uni.
Jag kom fram till Uni en kvart senare, svettig som en apa som nyss jagats genom djungeln av ett rovlystet och svultet lejon, och knackade på hos Rigmor. "Hej!" pustade jag fram. "Hej." svarade Rigmor. Hon såg oron i mina ögon när jag frågade vad som hade skett med examen. Hon öppnade en stor pärm och tog fram en lista på anmälningar, och visst var jag med där. "Konstigt." sa hon. Att jag var anmäld på hennes lista men inte på de slutgiltiga listorna gjorde att saken var bortom hennes förmåga att ordna upp, så hon gav mig numret till någon som kunde. Yvonne. Yvonne svarade inte på sin telefon, hon hade gått för dagen (klockan var knappt 15.00, men på fredagar verkar det vara helt okej för danskar att sluta några timmar tidigare). Jag fick numret till Jane. Jane svarade.
På min nu långsamt fallande hjärtfrekvens pustade jag på danska fram mitt problem. Hon letade upp mig i sin databas och såg att examen hade blivit "Annullered", dvs. "Anullerad", för er som inte kan danska. Detta tyckte både hon och jag var märkligt eftersom studenter inte kan annulera examen, utan endast avanmäla sig, vilket jag var väldigt säker på att jag inte hade gjort. Jane tyckte det var mycket märkligt men lugnade mig med orden "Det är nog ingen fara, jag ska prata med Yvonne på måndag". Hon bad mig att ändå skicka ett mail till Yvonne och förklara situationen, vilket jag gjorde.
Något lättad cyklade jag tillbaka till OUH för att återuppta tentapluggandet med Jenny och Eric, avrundade dagen med ett träningspass på gymmet och sedan en 8-9km cykeltur hem. Senare på aftonen begav jag och Eric oss till Universitetet igen för att mikroskopera, men det är en annan historia.
"Akut beredskap here I come" handlar alltså om att jag fick besked från Yvonne att hon hade ordnat allt, det var tydligen de som gjort fel, och att jag skulle få gå upp till examen - på onsdagen - som det från början var menat. Detta gjorde mig lättad, så jag var tvungen att dela med mig till alla er som läser detta. Jag tänkte dock inte på att jag inte sagt att det var problem från första början, vilket en läsare påpekade för mig, varpå jag skrev detta inlägg.
Hoppas det klarar ut ett och annat, jag ber hemskt mycket om ursäkt för eventuella komplikationer och personskador som kan ha uppstått på grund av mitt misstag.
Nu ska jag äta.
Subscribe to:
Posts (Atom)
