"Ett återkommande tema i alla försök att förstå terrorismens- den nordliga såväl som det sydliga- mekanismer är: vi betalar ett högt pris när vi sätter det privata näringslivets kortsiktiga krav (på lägre skatter, mindre byråkrati, ökade investeringsmöjligheter) före folkets bekov. Att efter den 11 september och trots överväldigande bevis på att de inte håller vad de lovar klamra sig fast vid den fria marknadens låtgålösningar påminner bra mycket om att låta sig förblindas av sin tro, en tro lika irratopnell som varje annat trossystemsom några självmordsbombare kan tänkas hålla fast vid i sitt heliga krig."
- No Logo, av Naomi Klein

Det är en hemsk värld vi lever i när politiker genomför ekonomiska reformer för att inte straffas av de ständigt så flyktiga kapitalets nycker. Rädda för att globala företag ska ta sin pengar, fabriker, arbetstillfällen och dra till andra, mer lönsamma trakter. Dvs. till länder där det ekonomiska klimatet är sådant att inga bestämmelser finns för hur arbetare ska behandlas eller hur mycket de ska betalas, där utsläpp inte taxeras och där hänsynen främst ligger till företagen och deras konstanta behov av att tjäna pengar som, helst avgiftsfritt, direkt skeppas hem till de egna aktieägarna och inte till det egna folket vars mark blir nedsmutsat och urlakad på naturresurser, vars en gång jordbrukstäckta mark blir exproprierad till förmån för goldbanor åt utländska direktörer och annat borgarpatrask.

Argumentet för att företagen ska få producera sina varor mer eller mindre avgifts- och skattefritt i dessa arma länder (och argumentet för att de heller inte ska betala så mycket skatt hemma och för att dagens överklass ska få fortsätta vara det) är den gamla hederliga 'trickle down'-teorin (borde vara känd som 'trickle down'-myten). Tanken är alltså att en del av de enorma mängder pengar som samhällenas topskikt korpar åt sig ska sippra ner till samhällets avigsida (i form av återinvesteringar och liknande) där folket helst bör sitta med händerna kupade framför sig och inte tänka på att ta sitt öde i egna händer. Man hävdar är också att utländsk företagsnärvaro är bra då en del pengar kommer folket till dels genom löner från fabriksarbeten, etc. och på så vis stannar en del pengar i dessa samhällen. Detta är dock skrattretande eftersom deras löner ofta ligger i storleksordning på ett par tior om dagen. Så de lilla som blir över efter mat och hyra är knappast nog för att sparka igång någon vidare lokal kommers. Och eftersom inga skatter betalas kan länderna i fråga aldrig hoppas på att ta sig ur detta trälträsk som skapats åt dem.

Gud förbjude att stora företag på allvar skulle investera i dessa länder! Det kan man ju inte göra, lönsamheten på det är ju skrattretande låg! Betala ordentliga löner och skatt? Hmpf!

Nog kräkt..