Har just kommit hem från min aftonvakt. Har underhållit en 91 år gammal dam som omväxlande trodde jag var hennes man, dejt eller bara manligt sällskap som hon kunde flirta med. Hon växlade också mellan att vara på hotell, någon form av servering eller annan plats och varje gång hon fick något att äta insisterade hon på att betala för sig och att jag skulle antingen dela med henne eller att jag också skulle beställa in något. I övrigt en mycket charmerande dam som gick runt och nynnade på songer som nog var lika gamla som hon själv och ville gärna dansa både Charleston och gammelmans(ev. gammeldansk- fångade inte riktigt den)vals.
Annars inte mycket att rapportera från ett trött Nyborjvej 77, 1.
Puss & Snusk
Wednesday, February 18, 2009
Tuesday, February 17, 2009
"Is anybody on this plane a doctor?"
Jag ar i Indien. Det ar varmt. Ni ar i Odense och Sverige. Det ar inte lika varmt. Haha.
Resan borjade med det nastan obligatoriska panik-bakslaget, som denna gangen kom i form av en punkterad cykel. En klart jobbig start pa resan... speciellt kl. 00.30 da taget avgick fran Odense 00.55. Men en vackning av Eric senare satt jag pa en statlig grön --- ändrade tangentbordslayout nu --- cykel på väg mot banegården. Två timmar senare hoppade jag av på Kastrup och strax efteråt mötte jag familjen Thimmayya & co och efter ytterligare några timmars väntan lyfte vi mot Bryssel för att sedan borda planet till Chennai. Planet var av hög klass med personliga skärmar i nackstöden framför och all dricka man kunde tänka sig - gratis. Två öl och tre jack-n-coke senare hör jag någon fråga efter nån som ge en intramuskulär injektion till en passagerare. Då vi ännu inte lärt oss detta tvekade jag lite, men sen sa mina drinkar "hur svårt kan det vara?". Det var inte så svårt. Hade lite tvekan eftersom det inte direkt var en steril miljö, men fransmannen vars gluteus jag penetrerade med min nål tackade och bockade och så var det med det. Planet landade och efter lite strul med våra väskor så mötte vi Gappu, Zals bror, och vi åkte till deras barndomshus och däckade efter ca. 36 sömnlösa timmar (lyckades inte sova i början av flygresan, och sen var jag pumpad av adrenalin efter mitt doktorsarbete så då gick det inte heller).
Nästa dag började med frukost lagat av en indisk kvinna som jag aldrig riktigt snappade upp namnet på, trots att hon gjort frukost till oss de senaste 4 dagarna. Efter detta bar det iväg till shopping på Spencers Palace, ett shoppingcenter som får Nova Lund att se ut som ICA Tuna eller, för er som har Odense som referens, Rosengårdscenter att se ut som... vår kebabkiosk. Orkar inte riktigt skriva allt som hände, men det innefattar allt från irriterande försäljare till en förstahandsinsikt av varför indier enbart äter med höger hand (hint: dom torkar sig i rumpan med vänster).
Vad har mer hänt?... här är varmt. Jag har köpt skräddarsydda grejor - NICE - jag har klippt mig på 5-stjärnigt hotel för 50SEK, vi har sett en massa tempel och inatt ska vi åka nattåg till Bangalore och gå på bröllop.
Trafiken är här för övrigt sjukare än jag kunnat föreställa mig. Verkar som att den enda reglen typ är "kör inte på nån, och tuta om kör om". Funkar förvånansvärt bra, men det låter mycket, och man har en konstant känsla av att ens liv kommer sluta när som helst. En taxi, eller Otto som det heter, kostar ca. 5-15 kr. Det är helt okej att dela på 4 pers.
Indierna är också sjukt lustiga, de skäms inte för att stirra, peka, le och skratta på den långa vita killen som går förbi. Ett nyfiket folk. I början kände man sig lite uttittad, men det är bara att gilla läget och skratta och vinka tillbaka.
Nu går inte min tid ut, men jag orkar inte skriva mer. Berättar om brölloppet lite senare.
Tjo!
Resan borjade med det nastan obligatoriska panik-bakslaget, som denna gangen kom i form av en punkterad cykel. En klart jobbig start pa resan... speciellt kl. 00.30 da taget avgick fran Odense 00.55. Men en vackning av Eric senare satt jag pa en statlig grön --- ändrade tangentbordslayout nu --- cykel på väg mot banegården. Två timmar senare hoppade jag av på Kastrup och strax efteråt mötte jag familjen Thimmayya & co och efter ytterligare några timmars väntan lyfte vi mot Bryssel för att sedan borda planet till Chennai. Planet var av hög klass med personliga skärmar i nackstöden framför och all dricka man kunde tänka sig - gratis. Två öl och tre jack-n-coke senare hör jag någon fråga efter nån som ge en intramuskulär injektion till en passagerare. Då vi ännu inte lärt oss detta tvekade jag lite, men sen sa mina drinkar "hur svårt kan det vara?". Det var inte så svårt. Hade lite tvekan eftersom det inte direkt var en steril miljö, men fransmannen vars gluteus jag penetrerade med min nål tackade och bockade och så var det med det. Planet landade och efter lite strul med våra väskor så mötte vi Gappu, Zals bror, och vi åkte till deras barndomshus och däckade efter ca. 36 sömnlösa timmar (lyckades inte sova i början av flygresan, och sen var jag pumpad av adrenalin efter mitt doktorsarbete så då gick det inte heller).
Nästa dag började med frukost lagat av en indisk kvinna som jag aldrig riktigt snappade upp namnet på, trots att hon gjort frukost till oss de senaste 4 dagarna. Efter detta bar det iväg till shopping på Spencers Palace, ett shoppingcenter som får Nova Lund att se ut som ICA Tuna eller, för er som har Odense som referens, Rosengårdscenter att se ut som... vår kebabkiosk. Orkar inte riktigt skriva allt som hände, men det innefattar allt från irriterande försäljare till en förstahandsinsikt av varför indier enbart äter med höger hand (hint: dom torkar sig i rumpan med vänster).
Vad har mer hänt?... här är varmt. Jag har köpt skräddarsydda grejor - NICE - jag har klippt mig på 5-stjärnigt hotel för 50SEK, vi har sett en massa tempel och inatt ska vi åka nattåg till Bangalore och gå på bröllop.
Trafiken är här för övrigt sjukare än jag kunnat föreställa mig. Verkar som att den enda reglen typ är "kör inte på nån, och tuta om kör om". Funkar förvånansvärt bra, men det låter mycket, och man har en konstant känsla av att ens liv kommer sluta när som helst. En taxi, eller Otto som det heter, kostar ca. 5-15 kr. Det är helt okej att dela på 4 pers.
Indierna är också sjukt lustiga, de skäms inte för att stirra, peka, le och skratta på den långa vita killen som går förbi. Ett nyfiket folk. I början kände man sig lite uttittad, men det är bara att gilla läget och skratta och vinka tillbaka.
Nu går inte min tid ut, men jag orkar inte skriva mer. Berättar om brölloppet lite senare.
Tjo!
Sunday, February 15, 2009
Ändrade planer
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår aftes hade jag en lugn hemmakväll planerad för mig själv. Det började bra.. kollade på Armbryterskan från Ensamheten- mycket bra film. Efter det tänkte jag mig att elda på mina redan pyrande politiska åsikter genom att se Che & Fidel- något av en uppföljare till Motorcykeldagboken. Istället blir man utsläpad till dryckenskap och allmänt dålighetsliv till sent in på natten av Måns och Jakob.
Men misströsta ej! Jag har tagit mig tid nu på förmiddagen att vattna mina känslor för latinamerikansk folkkamp mot företagsamerika och min avsmak för det senare. Vi kan melodin nu.. folk X i latinamerikanskt land Y tar makten på ett eller annat sätt, bestämmer sig för att ta tillbaka (nationalisera) resurs Z (obrukad jord, mineraler, naturgas, etc. ägt av amerikanska företag eller rika inhemska patroner) för att kunna skapa sig en dräglig tillvaro, företag A klagar hos USAs regering som därmed börjar politiskt och ekonomiskt destabilisera land Y genom t.ex. handelsembargo eller i värsta fall stödja en eller annan högervriden general som därmed kan ta makten i land Y och säkra företag A's tillgångar.
Jag finner det tämligen ironiskt att mannen som 9:de oktober 1967 avrättade Ernesto 'Che' Guevara, Sergeant Mario Teran, nyligen blivit opererad av kubanska läkare, vilka var de enda som inte krävde 'hans högra arm' som betalning..
Annat mer eller mindre meningslöst vetande är att en av Ches närmaste män under tiden i Bolivia, Ciro Bustos, bor i Malmö med sin schäfer.
Kanske dags att bruka lite allvar nu.. även om jag inte har någon vidare lust.
Puss
Men misströsta ej! Jag har tagit mig tid nu på förmiddagen att vattna mina känslor för latinamerikansk folkkamp mot företagsamerika och min avsmak för det senare. Vi kan melodin nu.. folk X i latinamerikanskt land Y tar makten på ett eller annat sätt, bestämmer sig för att ta tillbaka (nationalisera) resurs Z (obrukad jord, mineraler, naturgas, etc. ägt av amerikanska företag eller rika inhemska patroner) för att kunna skapa sig en dräglig tillvaro, företag A klagar hos USAs regering som därmed börjar politiskt och ekonomiskt destabilisera land Y genom t.ex. handelsembargo eller i värsta fall stödja en eller annan högervriden general som därmed kan ta makten i land Y och säkra företag A's tillgångar.
Jag finner det tämligen ironiskt att mannen som 9:de oktober 1967 avrättade Ernesto 'Che' Guevara, Sergeant Mario Teran, nyligen blivit opererad av kubanska läkare, vilka var de enda som inte krävde 'hans högra arm' som betalning..
Annat mer eller mindre meningslöst vetande är att en av Ches närmaste män under tiden i Bolivia, Ciro Bustos, bor i Malmö med sin schäfer.
Kanske dags att bruka lite allvar nu.. även om jag inte har någon vidare lust.
Puss
Thursday, February 12, 2009
Lagens långa arm?
Dagen goda gärning är gjord.. kanske beroende på vem man frågar dock. Har precis skickat in ett halvanonymt tips till polisen angående den härliga 'hashbutik' som ligger här på gatan.
Mitt civilkurage vet inga gränser!
Mitt civilkurage vet inga gränser!
Tuesday, February 10, 2009
Sesam, damma dig!
Vakna till liv du ynkling bland bloggar!
Härmed blåser jag dammet av denna forna ordens boning så att den än en gång kan leva och andas!
Härmed livförklarar jag dig, 'Hjälp, jag har blivit dansk!'!
Äntligen en morgon då diciplinen min inte svek. När jag gick och la mig igår tänkte jag i mitt ambitiösa sinne att jag skulle ut och springa när jag vaknade..
Klockan slog 06.30 och Kaizers Orchestra väckte mig. .
Inte fan hade jag någon lust att ge mig ut i mörker och kyla för att tillfredställa egot mitt! Men efter att framgångsrikt betvingat min sömnighet i tio minuter verkade det inte bättre än att jag faktiskt vaknat med någon form av självdiciplin i behåll och en löptur tycktes oundviklig. Mycket riktigt fann jag mig själv, tio minuter senare, iklädd løbtøj på gatan utanför huset.
Min löptur innehöll följande höjdpunkter:
En av anledningarna till att jag valt att blåsa dammet av den här gamla skorven till blogg är givetvis att jag snart kommer att tillbringa omkring tre veckar som ensam herre i huset. Herr Rehn finner nämligen för gott att resa till Indien Onsdag natt. Med anledning av detta kommer han, eller kommer han inte, att berika vår tillvaro med någon form av resedagbok. Därför måste jag skriva hemmifrån för att kontra. För att bevara balansen, eller likvikten om man så vill, i internet-forumens värld.
Nu måste jag snurra in i min stålmannentelefonkiosk och byta om från morgontrött/-kåt/-ordglad grottman till ambitiös Centralnervsystemslärande student!
Puss!
Härmed blåser jag dammet av denna forna ordens boning så att den än en gång kan leva och andas!
Härmed livförklarar jag dig, 'Hjälp, jag har blivit dansk!'!
Äntligen en morgon då diciplinen min inte svek. När jag gick och la mig igår tänkte jag i mitt ambitiösa sinne att jag skulle ut och springa när jag vaknade..
Klockan slog 06.30 och Kaizers Orchestra väckte mig. .
Inte fan hade jag någon lust att ge mig ut i mörker och kyla för att tillfredställa egot mitt! Men efter att framgångsrikt betvingat min sömnighet i tio minuter verkade det inte bättre än att jag faktiskt vaknat med någon form av självdiciplin i behåll och en löptur tycktes oundviklig. Mycket riktigt fann jag mig själv, tio minuter senare, iklädd løbtøj på gatan utanför huset.
Min löptur innehöll följande höjdpunkter:
- Efter cirka fem kilometer närmade sig en parkbänk cirka tjugo meter bort. Jag kom närmare endast för att upptäcka att det i själva verket var en kvinna (måste varit en danska*) gåendes med två hundar. Typiskt sånt som får en att betvivla kvaliten av ens synsnerver.
- Med omkring halvannan kilometer kvar att springa råkar jag ut för följande moralknäckare: Jag- mer eller mindre simultant- får ont i vaden, blir hungrig och bajsnödig.
En av anledningarna till att jag valt att blåsa dammet av den här gamla skorven till blogg är givetvis att jag snart kommer att tillbringa omkring tre veckar som ensam herre i huset. Herr Rehn finner nämligen för gott att resa till Indien Onsdag natt. Med anledning av detta kommer han, eller kommer han inte, att berika vår tillvaro med någon form av resedagbok. Därför måste jag skriva hemmifrån för att kontra. För att bevara balansen, eller likvikten om man så vill, i internet-forumens värld.
Nu måste jag snurra in i min stålmannentelefonkiosk och byta om från morgontrött/-kåt/-ordglad grottman till ambitiös Centralnervsystemslärande student!
Puss!
Friday, August 22, 2008
Ett par månader äldre, ett par månader visare..
Ännu en sommar gången och inte har man skärpt till sig för det. Allt det där man skulle vilja protestera mot och bojkotta står fortfarande högt upp på inköpslistan. Dock kan jag konstatera att jag blivit ett gott mått bittrare den senaste tiden. Mitt valspråk "Folk är idioter" har jag sällan använt så flitigt som i sommar. Just för tillfället är jag lite småtjurig för att svenska staten säljer vin & sprit, eller egentligen varumärket Absolut, som ägs av vin & sprit, av rena principskäl. Staten ska inte äga och driva företag, det ska privatpersoner göra. Så att privatpersoner kan tjäna pengar. Tjäna pengar är inget som staten ska syssla med. Men staten är ingen stor och dum buse som tar våra pengar. Staten är du & jag. Så varför ska vi inte kunna äga företag tillsammans, allihopa. Svenska folket tjänar pengar på att äga Absolut- för evigt. Absolut kommer aldrig att sluta vara lönsamt. Svenska folket skulle aldrig sluta tjäna på att äga vin & sprit. I stället väljer altså svenska staten att sälja ut svenska folkets gemensamma egendom (bara för att det ska vara så!), för en engångs-summa, till någon annan som därmed kommer att tjäna pengar på Absolut i evinnerlig tid. Min bitterhet är i mångt och mycket befogad.
Vinstintresset korrumperar allt det kommer i kontakt med och därför borde inget som har med vår välfärdsstat få drivas av privatpersoner som är ute efter att tjäna en slant. Skolor, sjukhus..
Kollektivt ägande is the shit
Anhängar av privat ägande kan suga min stake!
Från det ena till det andra..
Vistelsen utanför Dk är snart till ända. Snart invaderas danmark på nytt av medicinkåta svenskar med pinsamt små danska-kunskaper. Var på er vakt danskar! Snart sinar tillgången på öl och luften er kommer att förorenas av svenskt tal och andedräkt.
Puss
Vinstintresset korrumperar allt det kommer i kontakt med och därför borde inget som har med vår välfärdsstat få drivas av privatpersoner som är ute efter att tjäna en slant. Skolor, sjukhus..
Kollektivt ägande is the shit
Anhängar av privat ägande kan suga min stake!
Från det ena till det andra..
Vistelsen utanför Dk är snart till ända. Snart invaderas danmark på nytt av medicinkåta svenskar med pinsamt små danska-kunskaper. Var på er vakt danskar! Snart sinar tillgången på öl och luften er kommer att förorenas av svenskt tal och andedräkt.
Puss
Saturday, July 5, 2008
Den magiska sid. 123?
"Swami Vivekananda lärde mig att se hur vår samhälle har korrumperats och förvekligats, att det har tappat bort sin manlighet. Det var givetvis inget som jag bara läste mig till ur böckerna. Man ser samma saker överallt omkring sig."
Sida 123 ur 'Buddha i världen' har talat.
1. Ræk ud efter den nærmeste bog (finn en bok)
2. Slå op på side 123
3. Find den femte sætning på denne side (femte meningen)
4. Læg denne og de følgende to sætninger ud på din weblog sammen med disse instruktioner
5. Kommentér citatet
6. Tag fem andre personer (tagga fem andra)
Den kedja som skulle börjat med mig stannar.. av principskäl skickar jag inte sådant till folk. Men den som eventuelt känner sig manad kan ju alltid apa efter...
Sida 123 ur 'Buddha i världen' har talat.
1. Ræk ud efter den nærmeste bog (finn en bok)
2. Slå op på side 123
3. Find den femte sætning på denne side (femte meningen)
4. Læg denne og de følgende to sætninger ud på din weblog sammen med disse instruktioner
5. Kommentér citatet
6. Tag fem andre personer (tagga fem andra)
Den kedja som skulle börjat med mig stannar.. av principskäl skickar jag inte sådant till folk. Men den som eventuelt känner sig manad kan ju alltid apa efter...
Subscribe to:
Posts (Atom)
