The race of the blog!

Nu sitter vi sida vid sida pa ett internetcafe i Batu Ferringhi och Eric har precis borjat blogga! Han kommer skriva om fisk-spa, bussar och ociviliserade taxichaufforer. Jag skriver bara detta for att jag vill skriva nagot innan han gor det!

Mitt ben gor fortfarande ont forresten. Note to self: forsok inte impa pa koreanska breakdancare pa ett halt golv utan att stretcha forst. Det gor ont i nagra dagar. Hoppas det gar over snart dock. Imorgon bar det av till de skatte-lattade Langkawi dar olen ar billig och solen varm. Ser fram emot det!

Nu publicerar Eric snart sa jag far skynda mig att posta detta!
Laters!
Puss

Fisk-SPA

Vi har nu forflyttat oss fran KL medelst buss av lyxigaste grad, extra mucho VIP-bas (buss skrivs bas pa Malay). Satena liknade mer vrakiga fotoljer an nagon form av bussate jag sett innan..

Men innan vi lamnade KL var vi med om nagot ganska annorlunda.. ett, i denna varlden kallat, fisk-spa. Nu ar ju inte jag den som ar mest hemma pa SPA-fronten. Men jag kan i arlighetens namn saga att jag aldrig forr hort talas om ett fisk-SPA. Nagon? Hur som helst. Iden ar enkel. Man doppar ner fotterna i en bassang full med smafiskar. Dessa borjar i sin tur tugga pa dina fotter.. jag tror tanken ar att fotterna pa det sattet ska bli lena och fina.. men som den sanna skeptiker jag ar tvivlar jag starkt pa dess medicinala varde.. mina fotter tycktes hur som helst mycket val lampade forr denna typ av behandling. Mer an sa sager jag inte.

Dags att avsluta nu..

Ha det bra, fisk-SPA

Fra K.L. med kaerlighed

Calle anlade igar och som den kavaljer jag utan tvekan ar motte jag naturligtvis honom pa flygplatsen. Vi har spenderat en del tid tillsammans med vara couch surfing-vardar. Bland annat gick vi ut pa en tvattakta Malaysisk klubb (dock med namnet Quattro..). Till nattens bedrifter horde att Calle, i ett (desperat?) forsok att impa pa nagra breakande killar gick ner i splitt vilket dock endast medforde en strackt larmuskel..

Hjälp, jag har blivit Malay!

Efter ett par härliga dagar i London har jag nu, vulkan till trots, kommit iväg till varmare breddgrader. Jag sitter och svettas inne på ett internetcafe i Kuala Lumpur.

Jag och Don Carlo testar för första gånge 'couch surfing', vilket lett till att jag blivit inkvarterad hos en kvinna vid namn Candy som residerar i någon form av gated community. Men det ser ut att bli strålande!

Jag har redan tryckt i mig en måltid från en ljummen buffe. Jag förväntar mig inget mindre än rummlande magar och en paniskt knipande ringmuskel.
Dagens andra bedrift var att bli stött på av en malaysisk man iförd 'överskägg' (som det så fint heter på god dansk; låter förstås, läst på svenska, mer som en slags 'uberskägg') under och efter ett toalettbesök. Jag hoppar över detaljerna, i alla fall i detta medium.

På återseende!
/Resenär

Blog mothafucka!

Nu var det alldeles för länge sen! Jättelänge! Usch och fy och skam på mig. Men men, nu ska det skrivas lite mer.

Fast inte ikväll, för jag är trött och ska sova. Dock har Eric precis lyckats övertyga mig om att jag inte borde gå upp imorgon då det enda jag har att mötas av i skolan är två föreläsningar med tråkigt innehåll, och som hålls av en tråkig föreläsare. Inte direkt motiverande. Av nån anledning tänker han ändå gå vilket går mig en smula ångest och lite dåligt samvete. Men jag ska nog lyckas hålla mig kvar i sängen ändå. Känns som att om jag bara vaknar och sitter och läser i den fina blå boken (Medicinsk Kompendium, ~4 kg.) så kommer jag lära mig mer än om jag sitter och är uttråkad på föreläsningarna. Framförallt slipper jag ut och cykla i slask vilket ännu mer talar för att stanna hemma med en kopp kaffe.

Dagens kväll (märkligt sätt att uttrycka sig, men jag är trött) har varit mäkta behaglig. Med vattenpipa i hand, öl i glas och Pink Floyd på stereon har vi med yttersta slapphet spenderat timmarna i vardagsrummet. Väl spenderade timmar. Sen kom Martin och Malene också förbi och det blev inte mindre trevligt för det!

Nu har och ölen och den ljuva äppeltobaken stigit mig till sovsinnet så jag ska hoppa ner i sängen och till drömmarnas värld. Väl att märka är att jag de senaste tre nätterna drömt om händelser i Lund och min familj. Ingenting som hänt på riktigt, men dock saker som utspelat sig på Koängen och i huset på Grävarvägen (R.I.P btw.). Mycket intressant. Får se om mitt hattrick av drömmande utvecklar sig till ett ... vad kommer efter hatt? ... sombrero? Ja. Ett sombrerotrick.

God natt!

Jetin kommer!

Ær det inte fantastiskt att det kommit så dejligt mycket snø? Jag går næstan runt med en kænsla av eufori, særskilt nær man får se danska trafikanter sladda runt på sina sommardæck! Oslagbart! Det var så mycket snø igår att jag var tvungen att vandra ivæg till IKEA før att jag kænde mig så svensk =) Kanske lite mindre euforisk nær tågen inte gick imorse.. men det var en tillfællig dipp! Jag blev faktiskt glad øver att se ett samhælle i stå. Fullt med folk på stationen som inte kom någonstans. Naturen kan fortfarande utøva viss makt øver oss, och det glædjer mig oændligt!

Puss och hej från en førfrusen, men mycket nøjd alien i Odense.

Varulvar och pseudofascister

Det var inte utan att jag fällde ett par glädjens tårar, när jag härom dagen läste att en barmhärtig samarit slungat en modell av Milanos Katedral rätt
plytet på ärkeaset och pseudofascisten Silvio Berlusconi. Som sakerna nu tyvärr förhåller sig är han också Italiens premiärminister. Det faktum att den mannen kan sitta vid makten i något som ska föreställa en demokrati känns närmast som något som platsar i en politisk fars. Jag menar, mannen har ju inte ett fiber i kroppen som inte är korrumperat. Äger man hälften av ett lands alla medier hör man helt enkelt inte hemma på den politiska scenen. Att den italienska pöbeln inte offentligt lynchat honom än är inget mindre än en fullskalig tragedi. Att hans parti sen heter Heja Italien! vet jag inte ens vad jag ska göra med.. hur gammal är han? Fem?

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nar-pappa-silvio-far-bestamma-i-politiken_3941049.svd

Som sagt ska det ha varit en modell av en katedral som träffat det satans kräket i huvet, och jag kan inte annat än applodera mannen som utförde handlingen. Massimo Tartaglia jag hyllar dig! Jag vet inte om användandet av en metallmodell av en katedral är ett tecken på ett trendbyte inom småskalig politisk terrorism, från det tidigare populära redskapet tårtan. Det kan vara att tårtan håller på att bli utbytt till förmån för skalenliga religiösa byggnadsverk.

Bara som en liten notis, i jämförelse, läste jag idag att engelska forskare tycks intresserade av lycantropi. Det verkar som att man registrerat fler akuta inläggelser av en viss typ av patienter under fullmåne än i övriga månfaser.. jag väntar med spänning på uppföljningen!

Puss och hej.