Apu apu och norska blodpumpar- ur djupet av en feberdröm

Man tycks vänja sig vid att inte ha internet. Så när man plötsligt, som av en ödets nyck, befinner sig i sin fädernes borg, med fri tillgång till den globala smälthärden vi till vardags kallar nätet, vet man plötsligt inte vad man ska göra med det. Men så dyker det upp en tanke.. från en plats djupt ner i medvetandet påminns man om en blogg man en gång skrev i. Så kasten feberns tunga dok, lyften eder sinne och doppa fjädern i bläckhornet.

Nu har vi utsatt vår lägenhet för en god prövning. En skock lundensare på besök samt medföljande punchkok. Den bestod provet och så gjorde även den gode Bent, mannen som bor under oss och som, enligt Carls vittnesmål, är en hygglig prick med en skön attityd. Vi har också varit mogna nog att ställa ut soporna på utsatt tid- på andra försöket. Det var piskan, snarare än moroten, som drev oss till dådet. Att ytterligare två veckor med en full soptunna var inte en tanke som lockade allt för mycket.

Lycklig är den som bedrar sig själv oftare än han bedrar andra. Det är ett uttryck jag kan relatera till.

Nu ska jag dyka ner i feberyran igen.

Puss

ps. det enda belägg jag funnit för att hjärta på norska skulle heta blodpump är att hjärtsvikt heter pumpesvikt.. vad det gäller apu apu svarar jag helst inte på några frågor. ds.